Göteborg har ett elände med de italienska skräpspårvagnarna. Men det är obetydliga problem jämfört med vad danska statsjärnvägarna DSB råkade ut för när de köpte från samma leverantör – Ansaldobreda.
Tågen kommer aldrig att kunna användas som planerat. Och ett av dem hamnade – hoppsan – inte i Danmark utan i Libyen! Mer om detta längre ner i artikeln.
DSB kan komma att gå i konkurs på grund av sin utomordentligt olyckliga beställning.
DSB beställde 83 snabbtåg av typ IC4 år 2000. Leverans skulle ske successivt 2003-2006. Det första tåget kunde sättas i provtrafik 2007, alltså med fyra års försening. Sista tåg levererades 2013, sju år för sent.
Förseningarna var bara en liten bit av hela problemkakan, skulle det visa sig. IC4 har drabbats av krånglande datorer, fästen till hjulaxlar som spricker, fel på bromsarna, problem med dieselmotorerna, dörrar som inte öppnar, icke fungerande toaletter och undermålig värme och ventilation.
Och det värsta: Tågen gick inte att koppla ihop. Detta var helt avgörande för deras användbarhet.
Nödvändig koppling
Motorvagnstågen är nämligen ganska korta – tar endast 204 passagerare. DSB:s avsikt var från början att koppla ihop tågen fyra och fyra till långa tågsätt – nödvändigt för att möta resenärernas efterfrågan på den linje man köpt tågen till – Ålborg-Köpenhamn.
Men trots att detta stod i specifikationerna gick inte tågen att koppla ihop på ett säkert och manöverdugligt vis. En annan besvikelse var att tågen hade starkt avsmalnande ändar, så även om de kopplades ihop kunde varken personal eller passagerare passera mellan delarna i det långa tågsättet.
Till slut lyckades DSB efter hårda förhandlingar nå en uppgörelse med Ansaldobreda, som betalade 2,25 miljarder danska kronor i kompensation för alla problem – något mindre än hälften av vad DSB betalat för tågen.
Efter denna överenskommelse ansvarar DSB för tågen och är hänvisade till att på egen bekostnad göra nödvändiga reparationer och ombyggnader.
Måste tågen skrotas?
Nu har det visat sig att IC4 är en så dålig produkt att tågen inte i framtiden kommer att köra med 200 kilometer i timmen mellan Ålborg och Köpenhamn. Det är inte möjligt att lappa och laga i tillräcklig grad.
En extern utredning ska ge besked huruvida IC4 måste skrotas eller om de kan byggas om till regionaltåg som körs med lägre hastighet.
Hur som helst kommer bara 72 av de 82 tågen att köras. De övriga slaktas för att plockas på reservdelar.
IC4-tågen är bokförda till ett värde på 4,8 miljarder danska kronor. Om de skrotas går de pengarna förlorade. Och hur det än går med IC4 riskerar DSB konkurs.
Jo, det där med Libyen. Danskarna fick bara 82 av de beställda 83 tågen. Det visade sig 2011 att det saknade tåget körde omkring i Libyen i Nordafrika. Italiens premiärminister Silvio Berlusconi hade låtit inreda det luxuöst med vita soffor, dyrbara mattor och annat godis och skänkt det till Moammar Khaddafi när denne firade 40 år som diktator.
Fotnot: Spanaren avser att fortsätta belysa Ansaldobredas roll i världens transportsystem.
Läs också: Per Nygrens stora redovisning av spårvagnseländet i Göteborg, och det liknande eländet i Oslo.
