Efter den stora finanskraschen på Island slog invånarnas förtroende för politiker i botten. Ändå trodde ingen att ett nybildat parti med nonsensbudskap och med en komiker i spetsen skulle rucka på ordningen. Men partiet vann en skrällseger i Reykjaviks kommunalval våren 2010. Folk var trötta på korruption och svågerpolitik.
Komikern och skådespelaren Jón Gnarr, som bildade Bästa partiet hösten 2009, trodde inte heller på en seger. Han var en skrattspegel för de traditionella politikerna.
Han ville också engagera unga människor i politik. Det vill han fortfarande och han ser det som en djup och viktig demokratisk fråga.
Under valkampen steg Bästa partiets opinionssiffror och när valresultat var färdigt stod det klart att partiet vunnit 34,7 procent av rösterna. Det regerande konservativa Självständighetspartiet fick 33,6 procent. Missnöjet bland väljarna var massivt.
– Missnöjespartier kan vara väldigt farliga. Som tur är var vi snälla, sa Jón Gnarr när jag mötte honom i Reykjavik i september 2013.
Jón Gnarr har axlat rollen som borgmästare i Islands huvudstad i fyra år.
– Det viktigaste vi har gjort är att vi räddade energibolaget undan konkurs och det andra är att vi gav tjänstemännen arbetsro.
31 maj är det återigen dags för kommunval på Island. Samtidigt läggs Bästa partiet ned och de flesta sympatisörer och aktiva politiker går över till partiet Ljus framtid.
– Vi är inget demokratiskt parti med insyn och medlemsinflytande. Vi startade som ett nätverk bland vänner och det är vi fortfarande – ska vi ställa upp i ett nytt val måste vi förvandlas till ett parti med demokratiska former, sa Jón Gnarr i september i fjol. Då hade vare sig han eller partiet fattat beslut om framtiden.
Väljarna gillar det som Bästa partiet gjort under dessa år; så sent som i höstas överträffade opinionssiffrorna valresultatet. Men en del andas ut när Jòn Gnarr försvinner från den politiska scenen; alla uppskattar inte en borgmästare som går i prideparad klädd i klänning och som bedriver politik på nytt sätt. Bakom sig har partiet ett eftermäle som Islands minst korrupta politiker; de kom till makten helt utan kontakter inom det politiska och ekonomiska etablissemanget.
