Först tänkte jag att det där med professorn som fick 70 procents lön för 30 procents arbete lät konstigt. Det går väl inte riktigt ihop även om 70 plus 30 lär bli ungefär 100 procent.
Men så träffade jag min gamle skolkompis Sigges kusin Platten som pluggat på universitet hela livet. Han satt på puben och svarade på de andra gästernas frågor.
– Så där är det ju, sluddrade han lite trött då jag berättade. Jag har hört talas om professorer som har 100 procents lön men jobbar bara tio procent. Och de har flera jobb samtidigt.
Det är alltid nyttigt att höra på Platten. Man lär sig en del. Den här gången slapp jag till och med bjuda honom som tack för hjälpen.
Sen tänkte jag lite till. Professorer är proffs. Det hörs liksom på namnet om man säger så.
Och proffs tjänar mycket.
Ta Zlatan till exempel. Han är ju proffs. Jättemycket!
Jag är säker på att Zlatan tjänar minst tusen procent. Och hur mycket jobbar han?
Säg att han spelar en match i veckan. Det är ..öh..vänta. Ringer Öland som har miniräknare. 90 minuter, alltså en och en halv timme, säger Öland. Om Zlatan spelar två matcher? Tre timmar, kommer Öland fram till. Om han inte blir utbytt.
Tusen procents lön för högst tre timmars jobb alltså.
Man skulle vara proffs. Men professor? Nej, det verkar jättesvårt. De kallas vetenskapsmän. De vet mycket, alltså.
När jag försökte gå i gymnasiet sa vår trevlige mattelärare en sak han hade läst i en bok, tror jag.
– Om nån vill påstå att de där vetenskapsmännen har en hjärna för sig, så gärna för mig, flabbade han.
Jag fattade inte riktigt vad som var roligt där, men lärarn skrev upp det på tavlan några gånger, så det var väl lustigt.
Vissa saker glömmer man inte om de stått på tavlan.
Den där professorn från Örebro (fotbollslaget ni vet) gjorde säkert rätt för sina 70 procent. Det är ju trots allt mindre än 100. Och 90. Och 80. Åtminstone.
Nu svävar jag ner till puben. Där finns det flera procent i glasen. Och de är goda.
Där nere får jag också höra hur duktigt stan styrs. Spännande.
