Alfons Åbergs kulturhus har blivit en symbol för maktmissbruk, mygel, uppgörelser i slutna rum och gynnande av privata intressen på skattebetalarnas bekostnad.
Och ett lärorikt exempel på hur Göteborg styrs – också efter epoken Göran Johansson.
– Alfonshusets tillkomst var en återgång till gamla vanor, sa en politiker som intervjuades av Granskningskommissionen.
Gamla vanor är svåra att komma ifrån i en stad där politisk makt ofta går i arv och den nya generationen politiker skolas in i traditionella mönster.
Jag och några kollegor granskade myglet kring Alfons Åbergs kulturhus i flera artiklar i Göteborgs-Posten för två år sedan.
Så här gick det till när Alfons Åbergs kulturhus etablerades:
- Idén dök upp när Jacob Torell var på släktträff i Stockholm. Jacob är en framgångsrik och kreativ entreprenör, gift med Sofia Torell som är systerdotter till författaren Gunilla Bergström, upphovsman till Alfons Åberg. Sofias mor är Lena Treschow Torell, gift med Michael Treschow. Lena och Michael Treschow är båda framgångsrika inom svenskt näringsliv och societet. Det manifesteras i att de båda satt vid honnörsbordet vid middagen i samband med kronprinsessan Victorias bröllop.
Alla, inklusive kronprinsessparet, spelar viktiga roller i historien om Alfons Åbergs kulturhus.
– Eftersom (Gunilla Bergström) visste att jag jobbat med Göteborg & Co så visste hon ju att jag var insatt i sådana frågor. Jag tyckte det lät som en jättespännande idé, sa Jacob Torell då jag pratade med honom om släktmiddagen.
- Hemkommen från släktmiddagen ringde Jacob Torell kommunalrådet Owe Nilsson (S) och presenterade idén. Han nappade. Det var i april 2009.
- Samma månad skrev Gunilla Bergströms son ett brev till Anneli Hulthén och framförde formellt förslaget till kommunen. Brevet diarefördes två och ett halvt år senare – efter det att jag begärt att få se brevet.
- I maj 2009 invigde Owe Nilsson och Anneli Hulthén Torells projekt, Origohuset, ett affärscentrum i Brottkärr. I samband med invigningen ordnades ett lunchmöte med Gunilla Bergström, Anneli Hulthén, Owe Nilsson och några till för att prata om Alfons Åberg.
- Strax före midsommar åkte Owe Nilsson (S), kommunalråd med ansvar för stadens fastigheter, och Anneli Hulthén (S), sedan några månader kommunstyrelsens ordförande, runt i bil med författaren Gunilla Bergström. De tittade på byggnader som skulle kunna hysa ett Alfons Åbergs kulturhus. Vita villan i Slottsskogen tyckte Gunilla Bergström låg litet för mörkt. Och i Slottsskogen finns ju redan så mycket roligt för barn, sa hon. Men när Gunilla Bergström fick se Fröhandeln i Trädgårdsföreningen smalt hennes hjärta, har hon berättat. Det avgjorde husets framtid.
- När huset valts ut vände sig Anneli Hulthén till Leif Nilsson, dåvarande vd för Göteborg & Co. Han fick i uppdrag att undersöka möjligheterna att förvandla den kulturmärkta Fröhandeln till ett Alfons Åbergs kulturhus.
- Leif Nilsson valde att anlita sin tidigare arbetskamrat – Jacob Torell – som projektledare (till en kostnad av 65 000 kronor). Torell var inte bara tidigare arbetskamrat utan också nära vän. (Torell var en av dem som var med och betalade för Leif Nilssons resa till Madrid när han fyllde 60.)
Hade Torell varit anställd av Göteborg & Co hade han inte kunnat få uppdraget. Kommunallagens regler om jäv hade satt stopp. Men nu var han ju lämplig eftersom han var insatt i frågan. Ja, rent av hade kommit med idén.
– Författaren ville ju att han var med där, sa Leif Nilsson när han efteråt, på min fråga, förklarade valet av projektledare.
Han berättade också om hur känsliga ”sådana där författare och konstnärer” kan vara och att man måste ”handskas varsamt med dom”.
Kommunens resurser (=skattebetalarnas pengar) togs alltså i anspråk långt innan något formellt beslut fattats.
Och alla inblandade fick veta att arbetet skulle ske diskret.
Först i mitten av oktober 2009 föreslog (S) och (MP) på ett möte med idrotts- och föreningsnämnden, som ansvarar för Fröhandeln, att förvaltningen skulle få i uppdrag att utreda om lokalen kunde användas till ”mer publik och kulturell verksamhet”. Därmed blev det ett formellt ärende i kommunen.
Men inte ens då nämndes Alfons Åberg.
Dijan Vranjic, projektledare på idrotts- och föreningsförvaltningens fastighetsavdelning, fick uppdraget att titta på om Fröhuset skulle kunna användas till en mer publik och kulturell verksamhet. Han fick inte veta vad det egentligen handlade om.
– Fast jag kan ju inte säga att man inget anade med tanke på vilka som var där, sa han om ett möte på Fröhuset dit han kallats i slutet av oktober 2009.
På mötet fanns bland andra Gunilla Bergström, Jacob och Sofia Torell, Anneli Hulthén och kommunalrådet Helena Nyhus.
Vad var det för grupp som samlats på mötet? Vem hade utsett den? På vems uppdrag arbetade den? Ingen dokumentation finns bevarad om de beslut som rimligen tagits innan mötet sammankallades.
Efteråt hade de inblandade vitt skilda uppfattningar om saken: Anneli Hulthén sa att det var Göteborg & Co som sammankallat gruppen. Jacob Torell hävdade att det tvärtom var gruppen som gav Göteborg & Co dess uppdrag (som han redan jobbat med ett halvår). Dåvarande förvaltningschefen på idrotts- och föreningsförvaltningen, Ragnhild Andersson, hävdade att den arbetade på kommunstyrelsens uppdrag.
Ingen hade alltså en aning om hur det hade blivit som det blivit!
Och sedan då?
Först ett år efter bilturen med Gunilla Bergström väcktes frågan formellt i kommunstyrelsen. Den 3 juni 2010 föreslog majoriteten att Fröhandeln skulle bli Alfons Åbergs kulturhus. En presskonferens ordnades med bland andra Gunilla Bergström. Göteborgs-Posten berättade dagen efter att Alfons Åberg skulle ”flytta hem”.
Oppositionen togs med överraskning. Den krävde att ärendet skulle beredas innan beslut togs. Ärendet skickades därför ut på en kort remissrunda. Kulturförvaltningen fick remissen. Där sa tjänstemännen, bland dem den ansvariga för barnkulturen i Göteborg, nej. Det fanns ju mycket annan barnkultur att satsa på. Men kulturchefen Björn Sandmark, som är mer lyhörd för den politiska majoritetens önskemål, ändrade tjänstemännens genomtänkta yttrande. Nejet blev till ett ja. Remissen var ju egentligen bara teater som kommit till för att oppositionen ville markera.
Efter att kommunfullmäktige den 25 november 2010 bestämde det som redan var bestämt, om än under motstånd från den politiska minoriteten som klagade på hemlighetsmakeri och ”märkliga personrelationer mellan konsulter och författare och ledande socialdemokrater”, så skickade gruppledarna i fullmäktige ett gemensamt brev till Gunilla Bergström.
”… en sak har vi samtliga varit rörande överens om och det är glädjen över och viljan till att få vara hemort för Alfons Åberg…”
Alfons Åbergs kulturhus blev verklighet och invigdes av kronprinsessparet. En kommersiell, privat näringsverksamhet hade därmed etablerats i Göteborg utan konkurrens och i strid mot andra liknande intressen med hjälp av miljonbidrag från Göteborgs skattebetalare.
FAKTA
- Alfons Åbergs kulturhus ägs av en stiftelse med Anneli Huthén och Lena Treschow-Torell son grundare. Kommunen satsade 20 000 i stiftelsekapital, Gunilla Bergströms familj 40 000 kronor.
- Stiftelsen är privat och kontrolleras av Gunilla Bergströms familj.
- Göteborgarna saknar därmed all insyn i stiftelsen även om kommunen utser två ledamöter i styrelsen. Dessa ledamöter är dock ”personligt ansvariga”.
- Kommunen betalar 1,5 miljoner kronor om året i bidrag för driften av kulturhuset. Dessutom har kommunen betalat ytterligare två miljoner sedan Anneli Hulthén misslyckats med att värva en sjätte sponsor till den privata stiftelsen.
- SKF, Volvo, Carl Bennet, Wallenstam och KF sponsrar stiftelsen med två miljoner vardera.
- Alfons Åbergs kulturhus invigdes den 25 oktober 2012 av kronprinsessan Victoria och prins Daniel.
