Mera vinter än på mycket länge och ändå är det inte länge sedan jorden var som närmast solen på sin årslånga färd runt vår alldeles egna stjärna.
Perihelium kallas detta minsta avstånd, 147 100 000 kilometer, mellan jorden och solen och det inträffar i början av januari varje år.
En paradox kan tyckas när vintern bjuder på mängder av snö och en för västkusten ovanligt sträng kyla.
Nästan lika märkligt kan det tyckas vara att jorden är som längst bort från solen omkring den 5 juli. Hela fem miljoner kilometer längre bort än för närvarande.
5 100 000 kilometer längre bort
Aphelium kallas det tillståndet och då är det i runda slängar 152 100 000 kilometer mellan jorden och solen.
Anledningen till det skiftande avståndet är enkelt uttryckt att jordens bana runt solen är svagt elliptisk, det vill säga oval.
Platsbyte om 21 000 år
Aphelium och perihelium flyttar sig genom årstiderna men det är inget som sker särskilt snabbt. Om så där 21 000 år har de bytt plats.
Nu frågar sig vän av ordning hur det kan komma sig att kung Bore tycks få fria tyglar när perihelium råder och svaret är att det beror på jordaxelns lutning.
Axelns lutning styr soltimmarna
Vår del av jordklotet lutar nämligen bort från solen för närvarande, 23,4 grader. Som mest lutar sig jordaxeln bort från solen vid vintersolståndet och medan den lutar in mot solen vid sommarsolståndet.
Det här innebär att solen står som högst på himlen på sommaren och som lägst på vintern, vilket ger till resultat att mängden solenergi som når jordytan per kvadratmeter är som störst på sommaren och som lägst på vintern.
Vinkeln varierar över lång tid
Även det här är något som varierar över lång tid. Under en period av 41 000 år skiftar lutningen mellan 22,1 och 24,5 grader.
Pågående vinterväder över hela landet betyder inte att det inte pågår en allvarlig förändring av klimatet på jorden.
Extrema väderhändelser kan bero på just den pågående förändringen.
