Något hemskt händer.
– Oacceptabelt, lyder kommentaren från maktens kvinnor och män.
Något mindre hemskt inträffar.
– Oacceptabelt, heter det igen uppifrån.
Det där söndernötta ordet har mist varje kraft och mening. Smakfattigt som en pannkaka utan vare sig socker, sylt eller grädde.
Entonigt som stråke mot violinsträng fram och tillbaka.
Färglöst som rent kranvatten.
Fler urvattnade och söndernötta
Här några andra uttryck att välja:
Förfärligt!
Jag fördömer!
Avskyvärt!
Fruktansvärt!
Brutalt!
Svårsmält.
Förkastligt.
Intolerabelt.
Otillfredsställande.
Rent bibliska proportioner
Det går således att sätta ner foten, slå näven i bordet och ryta till på varierande sätt.
Gräver man riktigt djupt finns givetvis ännu oprövade verktyg.
Jag tänker mig en frustande ledamot i riksdagen som angriper sina meningsmotståndare på följande vis:
I huggormars avföda! (Matteusevangeliet, gamla översättningen).
Inga citat från heliga skriften i riksdagen?
Talmannen drämmer klubban i bordet och deklarerar att sådant språk inte passar i kammaren.
Ledamoten replikerar:
– Herr talman. Var står det skrivet att vi i denna kammare inte tillåts citera den heliga skrift?
Nåväl. Mildare språk än vad denne riksdagsledamot använde är helt acceptabelt.