Som alla vet kan man bo på två olika sätt, om man inte ärvt sin bostad: Antingen hyr man sin bostad, eller så hyr man pengarna som man köper bostad för.
Ofta bestämmer politikerna vilken metod som är att föredra, och här finns för det mesta en ideologisk skillnad. Borgerliga politiker vill att folk äger sin bostad, vänsterpolitiker vill ha fler hyresbostäder.
Men vilket är bäst?
Bortsett från ideologierna kan man se på ekonomierna:
Att äga betyder att man måste låna, om man nu inte kan skaka fram fem miljoner ur kavajärmen. Att låna pengar har de senaste decenniet varit påfallande billigt, något som gjort att priserna på bostadsrätter gått upp.
Att hyra har varit ekonomiskt mindre spännande, här finns inga skatteavdrag och när man flyttar har man inte fått en enda krona med sig. Vilket gjort att både politiker och banker liksom byggherrar helst sett att man byggt sina bostadsrätter, sålt och sedan skrattat hela vägen till banken.
Köpt lägenhet inte längre samma goda affär
I sin nyköpta lägenhet har också de boende skrattat. Och hånat den som i sin hyreslägenhet sörjt det faktum att även om hyreshöjningarna varit tämligen modesta så är man ändå en förlorare.
Tills nyss. I och med att räntorna gått upp kraftigt den senaste tiden har bara ränteinbetalningarna i stort sett dubblats sedan förra året.
Till det kommer amorteringarna och månadsavgiften, plus att lägenheten inte är lika mycket värd längre.
Hyra för 10 500 eller köpa för 6 400 000?
Här ett exempel:
Vi tänker oss en familj på två framgångsrika unga vuxna med spännande och rätt välbetalda jobb.
Eftersom familjen har två barn vill man gärna ha en fyrarummare, och helst centralt även om man vet att det kostar. Familjen tittar på en hyreslägenhet, som det tyvärr redan bor en familj i, den kostar 10 500 kronor i månaden.
Samtidigt har en mäklare en annan lägenhet i samma område i Linnéstaden, en rymlig fyra med stor balkong som kostar 6 400 000. Kalkylen visar att om man lägger en miljon som kontantinsats, lånar resten och har en månadsavgift på strax över 6 500 kronor så blir månadskostnaden runt 34 000. Även om kostnaderna sjunker i takt med att skulden betalas blir det dyrt att bo.
Dubblad ränta trots skatteavdrag
Bara räntan kostar familjen drygt 14 000 och det är dubbelt mot för bara något år sedan. Och då har vi i exemplet ändå räknat med att man får dra av på skatten för sina räntekostnader, ett avdrag som hyresgästerna inte får göra.
Fast hyreshöjningarna har ju trots allt varit rätt hanterbara, några hundralappar om året. Kännbart för en del, men okej för andra, i varje fall om de jämför med den ägda lägenheten med vidhängande räntehöjningar.
Hyresrätten förmånligare i drygt 30 år
Månadskostnaden för att bo i hyresrätt är alltså lägre än för bostadsrätten. Även om man inte så att säga betalar till sig själv i det långa loppet. Ty bostadsrättsinnehavaren har ju så småningom, efter kanske drygt trettio år, betalat sitt lån och då är värdet på lägenheten fångad som i en liten ask.
Då kan man ju fundera på om inte hyreslägenhetsinnehavaren (Oj, vilket långt ord!) kanske kunde ha sparat lite av mellanskillnaden till framtiden…
Kapitalet finns – bundet i bostaden
Nåväl, alltså har den med bostadsrätt i alla fall ett kapital, men bundet i lägenheten.
Vill man ha loss pengarna måste man sälja, då måste man också flytta och då behöver man ju ha en del pengar till nästa lägenhet. Men är den mindre, får man förhoppningsvis en del pengar över.
Och då dyker barnen upp, de som nu vill köpa sej en lägenhet för att det inget finns att hyra. Och de behöver pengar till kontantinsatsen, pengar som nu äntligen är inom räckhåll!
