LÄKARVÄSKANS HEMLIGHETER
Bok av Leif Dernevik
I FÖRORDET till boken sätter Leif Dernevik ribban: ”Den kan skratta sig lycklig som har något roligt att läsa!” Och boken är rolig. Sammanfattningsvis kan den rekommenderas. Läsandet av den har varit givande, i synnerhet för mig som har träffat författaren tidigare, samt framför allt på grund av min bakgrund i sjukvården. Igenkänningsfaktorn är hög, och bokens titel är lysande.
Leif Dernevik är en före detta thoraxkirurg, numera pensionär och musiker. Hans intresse för att skriva och musicera väcktes tidigt men han valde ändå att komplettera sin latinstudentexamen fortsätta på läkarbanan. Föreliggande bok innehåller en samling kåserier som tidigare varit publicerade bland annat i Läkartidningen, från slutet av 1900-talet och fram till nu. Genom denna utgåva blir kåserierna tillgängliga för allmänheten. De köps via nätbokhandlare.
DERNEVIKS HUMOR framkommer exempelvis i ”Roligare Ronder” och i ”Ode till läkarrocken”: ”Rocken skall i princip vara ren, men några mindre blodfläckar skapar en viss dramatisk effekt”. Eller i ”Den elastiska arbetstiden – en ny tidsaspekt: ”Slavgrenska Sjukhuset” och i ”Berättelsen om en dag – på Örebro Regionsjukhus”: stycket som jämför applåderna (rikliga) i ”Glada Änkan” med dem (obefintliga) efter en väl genomförd operation. Humorn är ingen flirt med läsarna.
Kåserierna beskriver både läkarens gissel exempelvis i ”Smärtsam allians”: ”Vi hade alltså ett gott psykologiskt utgångsläge, men det hjälpte inte mot NN:s smärtor” och i ”En svensk Papperstiger”: ”Det har visat sig att blanketter har nativitet som kaniner och ynglar av sig lika snabbt. Datoriseringen har inte medfört att pappersarbetet har minskat, tvärtom.”
ÄVEN LÄKARENS möjliga betydelse för sjukvården i stort exempelvis i ”Smärtsam allians”: ”Något måste göras. NN kan absolut inte ha det så här. Javisst, något – men vad? NN är välbalanserad, välordnad och vet med sig att hon har rätt att ställa krav …”. samt i ”Vården kan göra som Posten”: ”Kanske borde vi (alltså sjukvården = min kommentar) tvångsförvaltas av EU eftersom våra politiker tydligen inte kan sköta vår ekonomi.”
Dernevik hänvisar till sig själv som person i flera av kåserierna exempelvis i ”Mormor och Vetenskapen” I”Dokumentationsdagen” skriver författaren ”Stressen ökade. Nyligen hade en av mina patienter avlidit på intensivvårdsavdelningen, och därför var jag mer spänd än vanligt. Det måste gå bra för den här patienten.” I ”Forskaren gör hembesök” skriver han:”… eftersom jag inte vill framstå som den arbetsnarkoman och mansgris, som jag egentligen är, måste jag göra mitt pass med städning och blöjbyten emellanåt. I ”Diagnoser jag aldrig fick ställa” skriver han: ”Nu har jag dock ställt in hela verksamheten. Jag har plockat undan mina läkarsaker för gott. Pensionen var obeveklig, och …” dessutom ”Diagnosen Witzelsucht, sjuklig benägenhet att dra vitsar, eller med andra ord, Göteborgssyndromet, kan jag nog ställa på mig själv”. I ”Patientbranden på Sahlgrenska. Hela pressen stormar” skriver han: ”När en patient dör på operationsbordet känner sig operatören nedslagen och misslyckad även om han vet med sig att han har gjort sitt bästa.”
I ”Hej tomtegubbar –från Horatius till Bellman och våra dagar” blir författaren filosofisk men tar chansen att önska alla God Jul.
