Det var högre chefer i stadsdelsförvaltningen och ledande politiker som ville tysta slöjdläraren Ingemar Abrahamsson sedan han slagit larm om säkerhetsbrister i en av nybyggda Torslandaskolans slöjdsalar vid den officiella invigningen.
Päivi Malmsten, områdeschef för utbildning vid stadsdelsförvaltningen i Västra Hisingen, skrev till rektor Peter Fröbom:
”Hej, vi var runt på elevguidning med 3 elever och kom till träslöjden. I gruppen var Torleif, Peter, Marie, Maria F-H och jag och någon mer.
Läraren hälsar oss knappt välkomna utan börjar berätta om alla brister på salen, avståndet mellan bänkarna, fler antal elever i grupperna sen 50-talet, skyltar som inte är uppe, material som inte sitter fast, en arbetsmiljö som inte vi vuxna skulle acceptera, om att skolan kostat så mycket och inte kunnat fixa slöjdsalen. Ingen delaktighet. Att han ska behöva bedriva undervisning under dessa omständigheter. Ungefär så.”
Hennes sällskap bestod alltså av bland andra hennes närmaste chef Peter Johansson och stadsdelsdirektören Torleif Larsson.
De ville inte ha den fina invigningen förstörd av någon som berättade sanningen. Och än värre: tänk om han berättade för elevernas föräldrar. Det kunde ju bli pinsamt.
Därför tystades sanningssägaren. Han hotades, kallades illojal och skickades hem för att inte störa festen.
Pinsamt blev det, för stadsdelsförvaltningens chefer och ledande politiker, när historien avslöjades. Ingemar Abrahamsson blev en sådan hjälte som behövs i Göteborgs kommun där alltför många tiger om missförhållanden av rädsla att stöta sig med makten som hämnas vid nästa löneförhandling eller med utfrysning och förstörd karriär.
De som borde stoppas i karriären är chefer och politiker som missbrukar sin makt genom att tysta kritiker och släta över missförhållanden istället för att ta itu med dem. De som ville tysta Ingemar Abrahamsson istället för att tacka honom för att han var lojal mot verksamheten, skolan och eleverna.