I en aktuell TV-serie hävdar arkitekten Gert Wingårdh att det gäller att ta betalt direkt om man ritar en villa för någon.
Det lär nämligen inte dröja länge innan det förhoppningsfulla paret skiljer sig.
Den tekniske chefen och hans fru var visserligen inget ungt par längre och barnen var redan vuxna. Ändå tog det inte mer än tre år från att de startade bygget av ett hus i glas och tegel, mest tegel, innan de skilde sig. Enligt mannen blev det ”en mycket komplicerad skilsmässa”. Paret, födda 1955 respektive 1953 hade gift sig 1986 och hade då redan två gemensamma barn.
Nu, i början av 2000-talet, hade mannen ett mycket välavlönat arbete som teknisk chef på Poseidon. Om anledningen var att han gärna ville bo lite mer ståndsmässigt förtäljer inte historien men han beslutade i alla fall att köpa en sommarstugetomt i Torslanda för att där bygga sig en större villa. Hustrun var med på planerna men var enligt egen utsago ”inte så förtjust i tegel”.
Att det blev så mycket tegel, både ute och inne, kan ha berott på estetiska eller andra överväganden. I slutänden visade det sig i alla händelser ha varit en billig lösning. De behövde nämligen inte betala för teglet. 23,8 ton. Mycket tegel blir det. Men bara en försumbar utgift för den stora utlandsägda leverantören som annars aldrig levererade tegel till villabyggen.
Företaget, med tegelbruk i Belgien, var ganska nytt på den svenska marknaden och helt inriktat på större byggprojekt. Som teknisk chef hade vår man överinseende över alla större byggprojekt inom Poseidon. Detta var något tegelföretagets representant såg som en chans att komma med bland de företag som prioriterades när det kom till upphandling av byggnadsmaterial till större byggprojekt.
Hur de båda männen kom i kontakt med varandra är delvis höljt i dunkel, versionerna går något isär, men på ett eller annat sätt kom det till representantens kännedom att den tekniske chefen på Poseidon var i färd med att bygga sig en villa och letade efter en lämplig tegelleverantör.
Representanten gav då, med sin chefs goda minne, honom ett erbjudande som han i längden inte kunde motstå. Till en början avvisade han erbjudandet om gratis tegel eftersom tegelfirman som motprestation ville komma med på upphandlingslistan till ett större bygge i Gårda, något som för närvarande inte gick att ordna.
Något senare ringde den tekniske chefen själv upp representanten och frågade om erbjudandet trots allt kvarstod. Det gjorde det, förutsatt att tegelföretaget skulle komma i åtanke vid senare upphandlingar. Teglet levererades och mannen betalade enligt överenskommelse enbart för frakten.
Bygget av villan blev klart under hösten 2003. Det blev till och med tegel över.
När skilsmässan så var ett faktum några år senare och hustrun, som skulle bo kvar, gick igenom diverse papper såg hon att bland annat fakturan för teglet inte stämde. Hennes man kunde inte heller stilla den oro hon kände för att bli upptaxerad eller ställas till svars för diverse oegentligheter.
Hon vände sig då till Riksenheten mot korruption. Hon ville göra rätt för sig och slippa dras med i mannens tvivelaktiga, ja olagliga affärer.
Att hon varit medveten om att mannen gjort sig skyldig till mutbrott framgår i polisförhör med henne där hon hävdar att teglet inte skulle faktureras ”emot att tegelföretaget fick vara med i upphandlingen i kvarteret Jankowitj”. ”Dessutom fanns det flera svartfakturor” berättar hon också.
När den misstänkte mannen kallas till förhör avböjer han till en början advokathjälp och har, även om han förnekar brott, uppenbara svårigheter att värja sig mot anklagelserna om mutbrott:
Förhörsledaren: …24 ton tegel levereras hem till dig, du betalar för frakten och det andra kallas marknadsbidrag till dig.
Den misstänkte: Ja, det låter ju inte bra men…så har det inte…varit utan
FL: Men snälla rara, du har ju jobbat inom bygg och allting, du borde väl veta vad det här är…du borde väl vara mer upplyst?
DM: Ja, det är klart jag insåg att det var ett väldigt bra pris.
Förhörsledaren visar ånyo upp den aktuella fakturan som endast debiterar den misstänkte för själva frakten.
FL: Vad har du för förklaring, vad tror du att det är för förklaring?
DM: Nä, jag tror att dom äh…vill in på marknaden möjligen.
FL: Och så skänker dom dig 24 ton tegel? (…)
DM: …det är väldigt billigt tegel, det kan man väl hålla med om.
FL: Mmm, ja det är ju jättebilligt, det är ju gratis.
DM: Nä, det tycker inte jag det är.
Efter lite mer skärskådande av fakturan återtar förhörsledaren:
FL: Det här har ju inte någonting med att du har betalat nåt tegel, det här avser enbart en frakt.
DM: Ja, enligt fakturan, men det var inte så vi hade kommit överens.
FL: Nä, vad hade ni kommit överens om?
DM: Jag fick ett pris utav honom vad det skulle kosta.
FL: Och så ger dom dig ett marknadsbidrag på 24 ton tegel?
DM: Ja, det är upp till…
När den misstänkte vid det tredje förhöret fått en advokat till hjälp stramar han upp svaren och medger så lite som möjligt, en linje han sedan upprätthåller under de båda rättegångarna.
Ändå dömer Göteborgs tingsrätt, i enlighet med åtalet, den 28 april 2011 honom för grovt mutbrott. Tingsrätten väljer emellertid att ådöma honom straffskalans lägsta straff om sex månaders fängelse i förening med ett förverkande av ett nedprutat värde av teglet på 51.000 kr trots att det i förundersökningen talades om värden uppemot 300.000 kr.
Tingsrätten finner att mutbrottet uppfyller de tre kriterier som, enligt åklagaren, gör det till ett grovt brott, nämligen att värdet inte är obetydligt, att den åtalade allvarligt missbrukat sin förtroendeställning för sin egen vinning samt att avsikten med gåvan varit att rubba den fria konkurrensen i samband med framtida upphandlingar.
Det är här hovrätten sedermera gör en annan bedömning. Nämligen i sin dom av den 16.9. 2011.
I en välskriven dom ägnas drygt fyra sidor åt att förklara hur hovrätten, som i sak är av samma uppfattning som tingsrätten, dvs. menar att den åtalade gjort sig skyldig till de gärningar som läggs honom till last, för sin del gör bedömningen att de samlade omständigheterna ”inte kan medföra att det aktuella förfarandet skulle kunna bedömas som grovt brott.”
I korthet handlar det om att hovrätten tycker att det krävs allvarligare saker för att döma för grovt brott. Mer pengar och mer konkreta planer på att gynna tegelföretaget vid en upphandling till exempel.
Och det är nu som det stora vemodet rullar in.
Hovrätten konstaterar nämligen följande:
”Preskriptionstiden för mutbrott av den s.k. normalgraden är fem år. Den påstådda gärningen ägde rum under våren 2003 och åtal i målet väcktes först den 18 januari 2011.
Brottet är därför preskriberat. Åtalet ska lämnas utan bifall.”
Göteborgs tingsrätt mål nummer B 14942-10
