Ett gammalt talesätt lyder ”Det går som tåget”. Vilket innebär att allt går som planerat, enligt tidtabell, från avgång till ankomst.
Sedan en längre tid gäller detta alltmer sällan tåg på svensk räls.
Det är mer undantag än regel att det faktiskt går som tåget.
Och så finns det tillfällen när resan, bildligt talat, spårar ur.
Jag var med om en sådan tripp i slutet av juli. Med en läckande koldioxidvagn i en framträdande roll.
Jag och mitt ressällskap hade en, som vi tyckte, utmärkt plan för att ta oss från Göteborg till Avesta med avgång 08.24 och ankomst 13.19. En resa som inkluderade byte i Katrineholm och Sala. Med goda tidsmarginaler för bägge bytena. I alla fall enligt tidtabellerna.
En bra början när resan gick som tåget
Det började hur bra som helst. SJ:s snabbtåg avgick exakt i rätt tid från Göteborgs Centralstation. Lerum och Alingsås passerades. Falköping och Stenstorp likaså. Tåget anlände i tid till Skövde och passagerare kunde stiga av och på.
Töreboda och Laxå swishade förbi i solskenet.
Nästa stopp som väntade var Katrineholm, där vi skulle stiga av och byta till Mälartåg mot Sala.
Normalt tar det cirka en timma mellan Skövde och Katrineholm. Om tåget går som tåget.
Tvärstopp utan ström i Hallsberg
Det tog istället mer än två timmar och 30 minuter.
I Hallsberg blev det tvärstopp. Tåget saktade in och stannade. Luftkonditionering och stor del av belysningen slutade fungera.
”Vi har stannat här för att det av någon anledning är strömlöst”, var den information som förmedlades till det i stort sett fullsatta tåget.
Sedan tystnad. I vad som tycktes vara hur länge som helst.
När koldioxid läcker stängs strömmen av
”Vi har nu fått veta att orsaken till att det är strömlöst är att det har upptäckts att en tankvagn med koldioxid längre fram på bangården läcker. Det är ingen explosiv gas, men rutinen är att strömmen måste brytas till Räddningstjänsten kommit på plats och kunnat bedöma läget innan strömmen åter kan slås på och vi kan åka vidare”, var nästa kommuniké.
”Vi tar nästa tåg från Katrineholm”
Så där satt vi och hoppades på ett snabbt klartecken för fortsatt färd för att kunna hinna till anslutningen, mot Sala och Avesta, i Katrineholm. Ett fåfängt hopp visade det sig ganska snart.
Det tog 96 minuter innan snabbtåget kunde rulla vidare.
Nå, men det kan ändå funka någorlunda tänkte vi. Det går ju Mälartåg till Sala varannan timma. Vi får ta näsa förbindelse. Då är vi ändå framme på slutdestinationen 15.19, bara två timmar senare än beräknat – och missar inte jättemycket av Dala Blues Fest, som var målet för denna resa.
Signalfel och trekvarts ytterligare försening
Efter en stunds vandrande i sommarsömnigt Katrineholm med ett minimalt utbud av öppna näringsställen återvände vi till stationen för att inte riskera att missa förbindelsen till Sala.
Det såg lovande ut.
Tills beräknad avgångstid började ändras med fem, eller tio, minuter i taget. På grund av signalfel.
45 minuter försenat rullade det, vid det här laget hett eftertraktade Mälartåget in. Folk gick av och vi på.
Tåget går inte ända fram
Optimismen steg. ”Nu är vi på väg igen”.
Men icke!
Tåget rörde sig inte ur fläcken.
Så småningom kungjorde tågpersonalen:
Det här tåget har fått Eskilstuna som ny slutstation, inte Sala”.
Och så rullade det sakta ut från Katrineholm.
Nytt hopp på direktbussen
På väg mot Eskilstuna kom nästa meddelande.
”Det kommer att gå en ersättningsbuss direkt till Västerås klockan 14.50.”
OK, den tar vi. Så borde det kunna gå att ta sig vidare till Sala och byta till Avestatåget. Kom vi fram till.
Då kan vi ändå vara framme vid 17-tiden, ”bara” fyra timmar försenade och hinner ändå se de viktigaste banden.
Avgick bussen till Västerås i tid? Såklart inte.
Inställda avgångar – då blir taxi räddningen
Väl framme i Västerås möttes vi av det uppmuntrande beskedet att alla tåg till Sala var inställda.
Nu var det klockan fyra på eftermiddagen. Och vi var fortfarande mer än sju mil från Avesta.
Det fanns inte längre fler alternativa lösningar kvar. Annat än att hitta en taxi som kunde köra oss till slutdestinationen.
Sju mil i bil och framme fyra timmar försenade
En sådan fanns. Annelie från Taxi Västerås svarade jakande på frågan om hon kunde köra oss till Avesta. Till det facila priset 2059 kronor.
Och det gjorde hon. Strax före klockan 17 kunde vi stiga ur bilen, gå till hotellet för att checka in, få en bit mat och sedan vidare transport till Torp, självutnämnt södra Dalarnas nöjescentrum. Där Dala Blues Fest ägde rum
Själv är bäste dräng när det gäller alternativ
Det blev en fin musikupplevelse i en unik miljö i anslutning till en lada som från början köptes in för att förvara amerikanska veteranbilar i.
Men det är en helt annan historia. Som du hittar om du klickar här.
Lärdomen av denna resa är:
• Lita aldrig på att du kommer fram i tid
• Sök själv ständigt alternativa lösningar, tågbolagen gör inte mycket för att hjälpa till
• Se till att vara stadd vid kassa så att du kan ta ett pålitligt, men dyrt, färdsätt för att nå din slutdestination
Ersättning erhölls – men inte för bilresa
Resan var köpt med en garanti som kallas Resplus.
Eftersom det var SJ:s tåg som orsakat förseningen utlovade de en ersättning på 2 500 kronor. Generöst kan tyckas. Men den inkluderade inte ersättning för taxiresan.
Eftersom vi inte fått den godkänd av SJ:s kundtjänst.
Timslång telefonkö var inte ett alternativ
Men att sitta i timslång telefonkö för att få den godkänd var inte ett alternativ. Då hade vi garanterat missat det mesta av Dala Blues Fest.
Det gick som sagt inte som tåget..
Men slutet relativt gott, trots allt. Vi fick se och höra de band vi ville. Utom göteborgska Canadian Club, som också suttit fast i Hallsberg, men som på något sätt lyckats ta sig fram snabbare än vi.
Resa med byten en stor risk
Slutsatsen av detta äventyr är:
Om din resa innebär byten, fundera på annat alternativ. Resa med byten går nämligen sällan som tåget.