Kan ett band bildat 1978 i Göteborg göra sin avskedskonsert i närheten av Krylbo i södra Dalarna?
Svaret är ett rungande ja.
Jag var åsyna vittne till detta avsked som ägde rum vid Dala Bluesfest i slutet av juli.
Bandet ifråga är Sky High, med Clas Yngström, med rötter i Borlänge, i spetsen.
Bandet som gjorde sin första spelning på Errols och som erövrade blues- och rockvärlden.
Och vilken avskedsfest det blev.
Ett stort antal medlemmar från bandets olika sättningar från starten kallades upp på scenen och gav sina musikaliska bidrag till festligheterna.
Rävar och framtidshopp i en bra blandning
Men det stannade inte där. Såväl rävar från den svenska blå musikscenen som yngre traditionsbärare och framtidshopp var på plats för att förgylla denna hejdå-spelning.
Först ut bland dessa var Canadian Club från Göteborg, med fyra originalmedlemmar från Tottas Bluesband. Nikke Ström, Bengan Blomgren, Bernt Andersson och Gunnar Pettersson behöver knappast någon närmare presentation. För de vokala insatserna stå allt som oftast Tom Johansson och Thomas Einarsson. Så även denna gång.
En trio puritaner med influensrik musik
För egen del var en trio med rötter i Norrköping nästa höjdpunkt att se fram emot. Trion går under namnet Fredrik och Puritanerna., med låtskrivaren, gitarristen och sångaren Fredrik Karlsson i spetsen.
De bjöd på en varierad show med egna låtar. Med Fredriks underfundiga texter och musik med många influenser.
Fredrik är också grundande medlem av Lisa Lystam Family Band.
Fredrik är i dessa sammanhang 32 år ung. Tillsammans med Surjo Benigh, bas och Jonas Backman, trummor
Tillsammans visade de att det finns god beredskap, kunnande, spelglädje och återväxt när de rutinerade rävarna bestämmer sig för att dra sig tillbaka.
Från Errols till världen och åter till Dalarna
Efter detta var det dags att dra igång avskedskonserten för bandet som startade i Göteborg 1978 och gjorde sin första spelning på legendariska Errols med ett knippe Jimi Hendrix-låtar. Sky High är ju för övrigt namnet på en låt av Hendrix.
Första upplagan av Sky High bestod av Clas Yngström, gitarr och sång, Hans Olausson och Ulf Åhman, trummor. Yngström var vid denna tid lärare på Musikhögskolan.
Olausson ersattes så småningom av Börje Olevald, som också medverkade på debutplattan Sky High 1980.
Sättningen från första plattan på plats på scen
Både Åhman och Olevald spelade på några av avskedslåtarna på Dala Blues Fest. Och så fortsatte det spelningen igenom tills den avslutades med riviga och själsvängande I ain’t beggin’med Sky Highs sista sättning, nämligen Clas Yngström gitarr och sång, Arne Blomqvist, bas och Marcus Källström, trummor. Förstärkta med Johan Hinders, gitarr och Per Viberg, klaviatur. Och med en publik som entusiastiskt sjöng med.
Blåböjare från Stockholm spelglädje och samspel
Inte helt enklat att kliva upp på scenen och leverera en storstilad show efter detta. Men det klarade den unga stockholmskvintetten med mer än den äran. Fyra av medlemmarna är strax över 20 år. Undantaget är basisten Johan Sund, 35.
Men några spår av nervositet fanns inte. Tvärtom. Blue Benders uppträdde med spelglädje och samspel som många mer rutinerade band skulle avundas dem. Den svenske bluesmästern Rolf Wikström berömde efter en spelning för något år sedan de här unga stockholmarna med orden ”Onödigt bra”.
Bluesmäster med superband avslutade festen
Just Wikström, gitarr och sång, var den som fick äran att avsluta kvällen med ett ”onödigt” rutinerat band, med en rytmsektion bestående av Ulf ”Rockis” Ivarsson, bas och göteborgske Thomas Olsson, trummor. Hasse Olsson satt bakom orgeln. Och vid pianot återfanns Niklas Medin.
Och det blev en perfekt avslutning av kvällen. Roffe, som varit aktiv sedan tidigt 1970-tal, och bandet gjorde ingen besviken.
Tvärtom. Det var med ett leende från öra till öra jag och mitt sällskap äntrade bussen som skulle föra oss tillbaka till Avesta i dalanatten.
