Hur man skriver artiklar? Rätt enkelt. Det handlar om en smula fingerfärdighet.
Vi lämnar stenåldern, alltså gåspennor och bläckpennor. Går direkt till vår tid med tangentbord.
Därmed är vi inne på ämnet fingrar. Och knattret de åstadkommer.
Gamla redaktörer kunde skriva fort de också. Jag minns min rumskamrat G som i många årtionden tränat ett högt, jämnt knatter med två pekfingrar. Han slog aldrig fel. Jag vet, för jag såg honom i profil då han resolut hamrade ner sina texter.
Det blev bra artiklar.
Snabbt knatter med ryggen emot
M var en annan rumskamrat. Det knattrade fort från hans maskin.
Men hur många fingrar kollega M använde kom jag aldrig underfund med. För han satt med ryggen mot mig. Att se honom över axeln för att lösa gåtan kändes ofint. Men det lät som fler fingrar än två. Kanske fyra-fem.
Det blev bra artiklar.
Snabbskrift med ett finger och starkt maskingrepp
R var känd för att skriva med bara ett pekfinger. Det högra.
Med vänster arm höll han ett stadigt grepp om skrivmaskinen så att denna inte skulle dråsa i golvet och vålla tidningen ekonomisk skada.
Det blev bra artiklar.
Smek och attack i ett fascinerande skådespel
N stirrade framför sig djupt koncentrerad medan han ömt smekte tangenterna.
Så plötsligt kastade han sig aggressivt över dem så det smattrade våldsamt. Paus. Sen på det igen. Smek och attack.
Där var flera fingrar inblandade. Svårt att hinna uppfatta hur många. Skådespelet var ju fascinerande.
Det blev bra artiklar.
Sämsta skolämnet blev det mest användbara
Själv lärde jag mig skriva maskin på handelsgymnasiet. Alla fingrar skulle vara i gång, och man fick inte smygtitta på tangenterna.
Maskinskrivning var mitt sämsta skolämne men kom att bli det jag mest använt i yrkeslivet. Ganska högfärdig över mitt trots allt godkända betyg i knatter försöker jag onödigt ofta bruka tio fingrar på tangenterna. Det brukar gå så där. Särskilt ofta missar jag med vänstra lillfingret. Värre blev det då vi gick över till datorer.
Den hackiga tiofingersvalsen fungerar också
De här raderna är skrivna med den lite hackiga tiofingersvalsen. Kanske märks det.
Det mesta jag knackat fram har nog ändå utförts med tre-fyra fingrar. Skulle jag tro.
Denna text om konsten att skriva artiklar får gärna använda i framtida journalistutbildningar.
Helt gratis.