Efter två års Corona-uppehåll gjorde Träbåtsfestivalen i Skärhamn storstilad comeback. Publikintresset var mycket stort.
Intresset var så stort att alla inte samtidigt kunde vistas på bryggorna där träbåtarna låg. Det blev köbildning.
Västkustens Träbåtsfestival är tillbaka. Det blev en riktigt storstilad återkomst dessutom. Efter två års Corona-paus var det åter dags för evenemanget för alla (trä)båtsentusiaster. 2022, ägde festivalen rum i Skärhamn 8-10 juli, i regi av Västkustens Träbåtsförening, som alltid.
Drygt 60 båtar visades upp, vilket är en bit från rekordnoteringen på 95.
Publikintresset var desto större efter två års uppehåll. Kö till bryggorna för visning och en ständig folkrörelse. Arrangerande Träbåtsföreningen räknar med en bra bit över 20 000 besökare fördelat över alla tre dagarna,
Spanaren var på plats under lördagseftermiddagen 9/7 och kunde njuta av många olika fartyg byggda helt, eller delvis, av trä.
Calle Rydström på sin och hustruns Margaretas Kaprifol. Byggd 1968. Ägd av Rydströms sedan 2003.Johan Groth kopplar av i skuggan under kapellet på sin Orustbyggda snipa Mina af Vittangi. ”Min mormor var från Vittangi, därav namnet”, berättar Johan.
”Minne” från Lilla Dyrön
Vind, en Missil 33 designad och byggd av Harry Hallberg och Olle Enderlein i Ellös på 1960-talet.
Det fanns även en och annan norsk ägare som ville visa upp sin välvårdade träbåt.Tiohuggaren Röde Orm från Skärhamn är en av få roddbåtar av samma slag. Byggd i Henån, där det också finns en tiohuggare, liksom på Björkö och Asperö. Då och då tävlar dessa roddbåtar mot varandra.”Systrarna” Kantippa och Siv. Petterssonbåtar från sent 30-tal, byggda i Kristinehamn. Nu med hemahammn på Vindön, längst upp på Orust.
