Göteborg Wind Orchestra, GWO blev blåst på det äskade kommunala verksamhetsstödet för 2021 – men kör vidare och blåser på ett år till.
Sedan får man se.
En längre fortsättning för den proffsiga och anrika blåsorkestern står av ekonomiska skäl skriven i stjärnorna. För verksamhetsåret 2021 fattas cirka tre miljoner. Kulturanslaget från Region Västra Götaland täcker inte kostnaderna fullt ut.
Orkesterns ledning hade via kulturnämnden i Göteborg sökt verksamhetsstöd från det allmänna om 6,5 miljoner kronor per år i tre år, men fick nöja sig med 1,5 i verksamhetsstöd och 2 miljoner i så kallat förstärkningsstöd.
Bara ettårigt
Detta stöd är endast ettårigt trots kommunfullmäktiges budgetbeslut i november förra året om att förstärkningsstöd är avsedda att säkerställa långsiktig och trygg finansiering. Skillnaderna mellan de båda stödformerna är att verksamhetsstöd måste sökas varje år, men riktat stöd kan erhållas för längre perioder.
Den senare stödformen är således avsedd för att skapa arbetsro, vilket exempelvis kan behövas för en seriös orkester med 22 anställda musiker, vars planeringshorisont rimligen måste vara längre än ett år i taget.
Alla musiker är därför uppsagda från och med årsskiftet 2021-2022.
Stor vänförening
– Det vore en förskräcklig skandal om en så anrik och unik orkester skulle behöva läggas ned!
Det säger Leif Lundin vid samtal med Spanaren. Han är ordförande i GWOs vänförening med 742 medlemmar vid årsskiftet.
Han berättar att orkestern fram tills nu har drivits av en stiftelse men att den i fortsättningen, hur lång den nu blir, skall ägas och administreras av en ekonomisk förening.
Blev gammalmodigt
Göran Marcusson, flöjtist och en av orkesterns mest meriterade musiker, sitter med i styrelsen för den ekonomiska föreningen. På Spanarens fråga förklarar han den viktigaste skillnaden mellan de båda organisationsformerna:
– Det har med tiden blivit lite gammalmodigt med stiftelser. Det är en helt annan transparens i en ekonomisk förening. Bara denna skillnad tror vi kan gynna oss delvis när vi skall försöka ordna finansiering för ett liv för orkestern efter 2021, säger Göran Marcusson.
Fonderat kapital täckte
Tack vare omorganiseringen kunde orkesterledningen utnyttja en del fonderat kapital i instiftelsen för att täcka underskottet förra året (!). Hur det skall gå till i år vet styrelsen ännu inte.
Orkestern är bantad från 27 till 22 musiker, vilket inte är bra men minskar kostnaderna.
– Det funkar till nöds men är ungefär som att tvinga ett fotbollslag att spela med åtta man i stället för elva, förklarar Göran Marcusson.
Bantad besättning
De 22 är nu dessutom bara halvtidsanställda, alla med avtalsenliga löner, så musikerna är tvungna att skaffa andra inkomster också.
Det var kommunen genom Göran Johansson som 1992 uppmanade orkesterns ledning att bilda en stiftelse, som nu alltså har spelat ut sin roll.
Annars sträcker sig GWO:s längsta och äldsta rötter så långt tillbaka i tiden som till 1905, då Spårvägens blåsorkester ursprungligen bildades! Den var då ingen stor orkester utan en sextett.
Några av de berömda artister inom svensk musikunderhållning GWO arbetat tillsammans med är Lill Lindfors, Rigmor Gustafsson, Victoria Tolstoy och Sven-Bertil Taube, med vilken de spelat in en skiva. Alla säger sig älska orkestern.
Proffsiga musiker
Hur proffsiga är då musikerna i GWO? Ja, Göran Marcusson som Spanaren pratade med, arbetade ett halvår när han bodde i London som försteflöjtist i London Symphony Orchestra. Han och några andra av de högskoleutbildade musikerna extraknäcker ibland i Göteborgssymfonikerna. Andra sitter då och då in i Operans orkester. GWO har även ackompanjerat operasångare vid evenemang på Kronhusets innergård.
Skickligheten kan även belysas av följande händelse, som utspelade sig för ett antal år sedan. Den kände kompositören, dirigenten och arrangören Anders Eljas var ombedd att dirigera GWO vid ett musikevenemang.
Fint beröm
Han hade bland annat med sig en uppsättning noter han placerade ut i notställen. Musikerna fick bekanta sig med noterna… och sedan spelade de, tveklöst och med elegans med Eljas på pulten.
Efter spelningen utbrast han:
– En sån här gång skulle man vilja vara göteborgare!
Och Tommy Körberg, som medverkade som solist, fyllde retoriskt på med:
– Vem fan behöver stråkar?!
