Så här före valet ser vi nästan dagligen partipolitiska opinionsundersökningar i tidningar och tv. För vem och för vad görs dessa?

De görs av distributionsföretag (opinionsföretag som distribuerar frågorna) men frågorna är redan bestämda av andra och de tolkas av andra. De som beställer undersökningarna är våra massmedier, tidningar och tv. Men varför beställer man dem?

Vi är som konsumenter visserligen intresserade (undersökningarna har högt läs- och tittarvärde) men är det enda skälet? Novus presenterade en undersökning den 16 augusti och GP lät beställa en av Novus den 22 augusti. Varför endast en veckas mellanrum medan man normalt har en undersökning per månad?

Band-wagon-effekt?

Jag tror att ett av skälen är att man tror att allmänheten gärna vill rösta på ett parti som har framgång i undersökningarna och gärna lämnar det eller de partier som ha motgång; mina medmänniskor kan väl inte ha fel. Denna effekt brukar av forskarna kallas band-wagon-effekten (man håller på vinnande häst) men man har svårt att visa att effekten finns. Att jag byter till ett annat parti än det jag brukar rösta på kan bero på massor av faktorer som jag själv kanske inte ens är medveten om.

Tankegången lyser oftast igenom när medierna kommenterar sina egna undersökningar, till exempel så överdriver man motståndarnas nedgångar och överdriver sina egnas framgångar. Observera särskilt med vilka siffror man jämför med, är det till exempel med 2014 års val eller är det förra månadens siffror?

Stort bortfall

En sak som SVT framhållit är att de olika opinionsinstituten har olika metoder och att vissa metoder är mer osäkra än andra. Problemet för de äldre opinionsinstituten är att de undersöker via telefon eller enkät och att bortfallet (de som inte svarar) är stort. I Novusundersökningen den 22 augusti var bortfallet över 50 procent. Då måste man vikta bortfallet.

Viktningen går till så att man till exempel vet att Sveriges befolkning består av ungefär femtio procent män och 50 procent kvinnor och man bland de svarande finner att män utgör 45 procent och kvinnor 55 procent så måste man vikta upp männen så att det blir 50/50.

Av de män som svarat vet man ju vad de röstar på, och man vet också ålder, bostadsort med mera. Enkelt uttryckt: om man vet att män i staden med hög utbildning och hög ålder med viss sannolikhet röstar på moderaterna så kan man vikta den sannolikhet som gäller för äldre män i staden. Man viktar också med vad de röstade på i tidigare val varför det kan vara svårt med partier som gått framåt eller bakåt sedan tidigare val.

Den här viktningen är inte enkel och är svår att kontrollera eftersom instituten inte anger samtliga viktvariabler.

Panel ny metod

De nyare instituten (Yougov och Sentio) använder i stället paneler. Man ber på olika sätt flera tusen personer att vara med i en panel från vilken man sedan drar ett urval som man viktar på förhand på ungefär samma sätt som de tidigare instituterna gör i efterhand. Men dessa institut anses då inte vara lika tillförlitliga då människor själva får välja att vara med. Dock var det ett av dessa som låg närmast valresultatet 2014.

Låt oss titta på mätningarna i augusti 2018:

Institut 2 augusti 15 augusti 16 augusti 22 augusti

Novus
Soc dem 24,3 25,1
Mod 19,1 19,3
SD 21,6 19,2

Demoskop
Soc dem 23,6
Mod 19,7
SD 19,6

Yougov
Soc dem 21,9
Mod 15,8
SD 24,2

Sentio
Soc dem 21,1
Mod 19,1
Sd 25,5

Socialdemokraterna varierar mellan 21,1 och 24,3, Moderaterna mellan 15,8 och 19,1 samt Sverigedemokraterna mellan 19,6 och 25,5. Skillnaden för Socialdemokraterna är 3,2 procentenheter, för Moderaterna är den 3,3 och för Sverigedemokraterna är den 5,9 procentenheter.

Skillnaderna är lite för stora vid samma månad men det intressanta är att Sentio och Yougov båda ligger lägre för Socialdemokraterna, en ligger lägre för moderaterna medan båda ligger högre för Sverigedemokraterna.

Det är framför allt de båda utländska Yougov och Sentio som skiljer sig, det vill säga de som använder sig av panelundersökningar. En förklaring kan vara att de som tänker rösta på Sverigedemokraterna av blygsel inte vill uppge detta vid telefonintervjuer men har ju redan uppgivit detta vid panelens uppbyggnad. Men detta förklarar inte varför de ligger lägre för Socialdemokraterna.

Däremot kan det vara intressant att jämföra med valet i september så håll dessa siffror i minnet (eller här i Spanaren) så kanske vi lär oss något inför valet 2022, men var kritisk.

Föregående

Här trängdes en sexbarnsfamilj

Nästa

Sex av tio partier ger idrotten svar