Första mötet med Adela i augusti2016, hon ber om att Joakim ska skapa en facebookgrupp om henne. Foto: Joakim Roos
Första mötet med Adela i augusti2016, hon ber om att Joakim ska skapa en facebookgrupp om henne. Foto: Joakim Roos
Hemma hos Adela i Ramnicu Vulcea. - Vi kommer på att vi båda älskar att doppa brödet i soppan. Hon mest för att hon inte kan bita i brödet utan att riskera förstöra tänderna, berättar Joakim Roos.
Hemma hos Adela i Ramnicu Vulcea. – Vi kommer på att vi båda älskar att doppa brödet i soppan. Hon mest för att hon inte kan bita i brödet utan att riskera förstöra tänderna, berättar Joakim Roos.
Familjebostad. 60 kvm för 10 personer. Inget varmvatten, utedass.
Familjebostad. 60 kvm för 10 personer. Inget varmvatten, utedass.

Det började med en framsträckt pappmugg i det gassande solskenet på Järntorget.

Ett halvår senare befinner sig Joakim som gäst hemma hos den romska kvinnan Adela och hennes familj.

Spanarmedarbetaren Joakim Roos har jobbat som pressfotograf hela sitt vuxna liv och rest en hel del i yrket. Han var i Kosovo under kriget och fick uppleva verkligt elände och misär.

Hans första kontakt med romer resulterade bland annat i reportage i GP om den grupp som har sitt ursprung i Finland.

Sedan dess har romfrågan alltid varit en liten del av hans liv.

Adela tillhör en grupp på åtta rumänska romer som brukar gå runt på Järntorget med sina muggar.

Joakim stötte på henne flera gånger i augusti, brukade stoppa en slant i muggen och ställde till slut frågan: Är det något annat du behöver?

Insamlingen succé

På knagglig engelska kunde Adela berätta vad som saknades hennes familj i Ramnicu Valcea, en liten stad mitt i Rumänien.

I september åkte hon hem, men 25 november korsades hennes och Joakims vägar igen och då påminde honom om en sak:

– Jag hade lovat att öppna en Facebookgrupp och berätta om Adela och hennes grupp och försöka starta en insamling.

Samma kväll var kontot igång och Joakim bjöd in sina vänner som i sin tur bjöd sina och så vidare.

Insamlingen blev – milt uttyckt – en succé.

Varje söndag åkte Joakim runt i sin bil som en slags Karl Bertil Jonsson fast tvärtom och hämtade upp vinterjackor, tröjor, skor, kängor, hygienartiklar, ja, allt detta som nästan varje svensk har i överflöd och enkelt kan avvara.

På några veckor hade han vägt in närmare ett ton gåvor.

Bussresa kostar 900 kr

Som nästan alla rumänska romer åker Adela buss mellan hemlandet och Sverige. Resan tar cirka två dygn och kostar 900 kronor. I priset ingår rätten att ta med sig högst 50 kilo bagage.

Det var vad Adela hade med sig när hon lämnade Göteborg den här gången.
Det som Joakim hade samlat räckte förstås till flera av hennes landsmän också.
Och Adela önskade så att Joakim skulle komma och hälsa på och få träffa hennes man och tre barn.

Några dagar före nyår klev sålunda Joakim på långfärdsbussen tillsammans med drygt 80 andra resenärer och med 50 kilo gåvor stuvade i bagageutrymmet.

38 timmar senare stod en leende Adela med utsträckta armar och tog emot sin svenske vän.

Hon bor i ett litet hyrt hus på knappt 60 kvadratmeter i utkanten av staden. Det delar hon med nio personer; hennes man, deras tre barn, makens bror och hustru, deras två barn samt farmor.

Elen för dyr för kylskåp

Värre bosituationer finns förstås men huset saknar vatten och avlopp och behöver värmas med tre vedeldade kaminer som går för fullt den här tiden på året, för det är lika mycket vinter i Rumänien som i norra Europa.
Vatten hämtas från en kran på gården. Den rinner ständigt för att inte rören ska frysa.

Joakim lade märke till ett praktfullt kylskåp av skinande metall.

– Problemet är att elen är så dyr att kylskåpet inte användes.

Familjens enda lyx är en TV-apparat.

Joakim stannade fem dagar, fick dela rum med Adela, hennes man och deras yngsta barn.

Därmed fogades ytterligare några bitar till det romska pussel han började lägga för 20 år sedan.

– Det är ett pussel på 10 000 bitar, säger han. 2 000 återstår.

Inte många, tyvärr, skulle ens komma på tanken att genomföra det som Joakim åstadkommit. Vad är hans drivkraft?

– Ecce homo, svarar han. Se människan. Jag kan inte vända bort blicken.

Som så många andra gör, skulle han kunna tillägga.

450 tigger i Göteborg

Det finns kanske 4 500 tiggande romer i Sverige. 450 i Göteborg. Joakim kan inte begripa att de människor som ser detta som ett problem. Tiggandet har inga likheter med den organiserade brottslighet som är ett oerhört mycket större hot mot samhället. Det finns nästan inga exempel på att tiggandet kan kopplas till kriminalitet och människohandel.

Alternativet för dem som tigger är ett liv i total misär.

För Adela finns inget annat sätt att försörja sig.

Samtidigt är insatsen extremt hög för de slantar hon lyckas samla in. Hon tillbringar veckor och månader långt från sina barn. Hon sover mestadels utomhus på någon undanskymd plats hopkurad under fuktiga filtar och täcken. Hon lever med en ständigt gnagande oro för framtiden.

– Hungern är inte det svåraste, förklarar Joakim. Det är den stress som föds ur fattigdom.

Föregående

TeliaSonera överklagar men GothNet passar

Nästa

Viteshot för att förbättra äldreboende i Järnbrott