Att allt inte är vad det synes vara visar de två göteborgsskulptörerna Per Petersson och Eric Langert på 2026 års Skulptur i Pilane på Tjörn.
Den färgglada ”discokulan” som sprider vackra färgmönster på berg och människor.
Det korrugerade plåtskjulet som delvis döljer ingången till ett hemligt bergrum.
Båda kan vara illusioner och representera något annat än vad de synes vara.
För Per Petersson är det debut på årets Skulptur i Pilane 2026, den 20:e i ordningen. Samarbetspartnern Eric Langert har varit med tidigare, 2011 var det och få glömmer skulpturen föreställande en kvinna balanserande på lina högt över gravfältet.
Hon balanserar fortfarande på sin lina men numer går hon att beskåda på Restad gård, inte långt från Brinkebergs kulles sluss i södra delen av Vänersborg.
Kompletterande samarbete i ateljéer på Konstepidemin
Per och Eric har samarbetat mycket genom åren, båda har sina ateljéer på Konstepidemin i Göteborg.
– Vi kompletterar varandra, tänker och arbetar väldigt bra ihop, en ynnest få är förunnade, säger Eric, som verkar uppskatta en kollega som är mer noggrann än honom själv.
– Vi har bland annat utformat lekparker och gjort basutställningar till museer tillsammans men också teaterscenografi, berättar Per.
Dubbel konstnärlig familjebakgrund
Båda har konstnärlig familjebakgrund. Pers pappa Lars var även han skulptör, mamma Lillemor är keramiker och skulptör.
Och inget konstnärligt uttryck verkar ha varit främmande för konstnären Nils Olof Langert, Erics pappa Olle.
Färgglatt ljusspel inspirerat av medeltida vapen
Längs stigen uppför berget, ovanför Pilane gravfält, dyker ett färgglatt klot upp, till synes svävande fritt i luften. Det är Morgonstjärna, Morningstar, och försedd som den är med genomskinlig dikroisk film skiftar solens strålar färg på marken, på berget, på människorna som vill låta sig bemålas av de ständigt skiftande färgerna.
Dikroisk plastfilm ändrar färg och ton beroende på vinkel och ljus, så förbered er på ett sällan skådat färgspel.
Men allt är inte helt vad det synes vara. Ett vacker färgskiftande klot i klåvan ovanför gravfältet är det förvisso men klotet är format som en Morgonstjärna, ett medeltida vapen med spikar, avsett att kunna tränga genom riddarrustningar.
Skjulet döljer bergrum utan slut
Vidare på stigen uppför berget möter nästa verk av Eric och Per, Infinity (oändlighet), och inte heller det är vad det synes vara. Det korrugerade plåtskjulet döljer ett rejält trompe l’oeil, franska för att lura ögat. Titta gärna in genom dörrarnas fönster på det nya bergrum utan något synligt slut som herrar Langert och Petersson skapat.
– Jag tycker om att leka med vad våra ögon ser och tror sig se, berättar Eric Langert, som har ett antal teaterscenografier runtom i landet på sitt CV.
Och vad handlar scenografi om, om inte att skapa illusioner.
Meningen med verken – att synas och överraska
Kanske är det dessutom så att en av kulturens uppgifter är just att skapa illusioner, en annan bild av verkligheten som får oss att tänka till, att se det hela ur ett annat perspektiv.
Men det är den här skribentens alldeles egna amatörfilosofiska tanke.
Och varför krångla till det. På frågan om meningen med konstverken svarar Eric helt frankt – att synas på långt håll, att överraska och i bästa fall få reaktionen – Aha, fan va’ häftigt.