DEN GÅNGNA VECKAN har innehållit två dramatiska nattliga krascher till sjöss.
En i Hunnebostrand, nära gästhamnen, där en RIB-båt med sex ungdomar ombord dundrade rakt upp på en klippa på Sankt Görans ö. En person, den med svårast skador, fick åka med ambulanshelikopter till Sahlgrenska Universitetssjukhuset.
Övriga fördes till NÄL för vård.
Föraren av båten är misstänkt för grovt sjöfylleri och grov vårdslöshet i sjötrafik.
DEN ANDRA HÄNDELSEN inträffade söder om Norrtälje i Furusundsleden. Båten, med en man och en kvinna ombord körde i hög fart in i en lysboj.
Kvinnan skadades allvarligt och fördes till sjukhus där hon senare avled.
Mannen, som körde båten, är misstänkt för sjöfylleri, grov vårdslöshet i sjötrafik och vållande till annans död.
HÖG FART i kombination med alkohol är minst lika farligt till sjöss som på land, vilket de ovanstående händelserna är tydliga exempel på.
Slumpmässiga blåskontroller på sjön är inte lika vanliga som de på land.
Men de senaste två veckorna har polis och kustbevakning varit ganska flitiga längs Bohuskusten.
Ganska många har fått blåsa, men endast ett eller två fall av sjöfylleri har bokförts. Och det får ju betraktas som ett bra resultat.
SEDAN LITE MER än 16 år råder samma promillegräns till sjöss som till lands. Gränsen går vid 0,2 promille alkohol i blodet.
Den som har 1 promille eller mer i blodet döms för grovt sjöfylleri. Samma gränsvärden gäller den som framför fordon på landbacken, där förseelsen är grovt rattfylleri.
NÄR DET GÄLLER ALKOHOL på sjön finns det dock undantag. Om din båt inte kan gå fortare än 15 knop och är mindre än tio meter lång gäller inte automatiskt 0,2 promille som gräns.
Men även i dessa fall krävs att den som framför fartyget ska kunna göra det på ett för sjötrafiken och övriga passagerare säkert sätt.
Att berusad köra en båt som inte kan passera 15 knop eller är kortare än tio meter utgör därmed ingen garanti för att inte kunna bli fälld för sjöfylleri, eller grovt sjöfylleri.
NÄR NUVARANDE LAGSTIFTNING infördes 1 juni 2010 hördes högljudda protester från båtfolk som tyckte att deras möjligheter att njuta sjölivet på en skärdskrog, eller en naturhamn, där mat och alkoholhaltig dryck intogs för att därefter köra tillbaka till hemmahammen, kraftigt begränsades, till och med skars av helt. En av de mer högljudda motståndarna var skådespelaren Ulf Brunnberg, sannolikt mest känd för sin tolkning av rollfiguren Vanheden i Jönsson-ligan.
Någon vanheder blev det varken för honom eller en del kända näringslivsprofiler. De sistnämnda löste sitt behov att kunna ta ett, eller fem, glas vin på favoritkrogen genom att inhandla en lagom kort snipa som inte var i närheten av att kunna köras fortare än 15 knop.
LIKVÄL INTRÄFFAR DET varje år ett antal olyckor, några med dödlig utgång, där den som framfört fartyget antingen dömts för sjöfylleri eller grovt sådant.
Sedan ska man inte glömma bort att det finns gott om nyktra båtförare som saknar sjövett.
Jag träffar på dem alltför ofta vid mina odysséer på havet. Ofta handlar det om att framföra sin båt i en fart som river upp maximalt med svall och förbrukar maximalt med bränsle. Särskilt vanligt är det på sträckor där det råder fartbegränsning på t ex 5 knop. Min benämning på detta är dumfart, vilken inträffar när en planande båt körs i en fart på mellan 7 och 12 knop oavsett storlek.
POÄNGEN MED en planande båt är ju att den ska kunna framföras i en för båten passande fart utan att riva upp massor av svall. Förstås lite beroende på storlek. En 40 fot lång planande båt i 30 knop passerar ju inte obemärkt. Men jag möter hellre en sådan än en lika stor som kör i dumfart.
Många av de som står, eller sitter, till rors på snabbgående båtar av alla storlekar verkar dessutom sakna grundläggande kunskaper om väjningsregler, som verkligen inte är komplicerade, och hur nära, eller snarare långt ifrån, en upphunnen båt man bör passera.
SPANING PÅ UTVALDA platser skulle kunna resultera i att ett hyfsat stort antal böter, för vårdslöshet eller grov vårdslöshet i sjötrafik, utfärdades. Detta då de som framför flytetygen förefaller vara totalt ovetande om vad gott sjömanskap innebär.
Hänsyn till sina medtrafikanter, oavsett om de är på sjön eller på land, verkar vara ett okänt begrepp för alltför många.
I inget av fallen kostar det något, utom möjligen en missad tiondels sekund i jakten på att komma fram till målet.
Men tänk om de här förarna släppte den tiondelen, så mycket mindre riskfylld trafiken både till sjöss och lands skulle bli.
SJÄLV HAR JAG för närvarande en 5,6 meter lång båt, med en utmobordsmotor i aktern, som är kapabel att nå upp till 35 knop. Det är dock sällan som den fartresursen används. Och att glida fram i fem knop har sin givna tjusning.
Men att kunna accelerera till +20 knop är bekvämt när själva resan inte är målet.
Men precis som på land är nyckeln till trafiksäkerhet anpassning av farten efter trafik, väder, vind, och övriga förhållanden.