Dawit Isaak får Edelstampriset 2024.
”Han får priset för sina enastående insatser och exeptionella mod i att stå upp för yttrandefriheten, sin övertygelse och försvaret av de mänskliga rättigheterna”, lyder motiveringen.
Dawit Isaaks dotter Betlehem kommer att ta emot priset å hans vägnar vid en ceremoni på Riddarhuset i Stockholm den 19 november.
Dawit Isaak är den journalist i världen som hållits fängslad längst. Han var med grundare till Setit, Eritreas första oberoende tidning. Han kritiserade den eritreanska regeringen och förespråkade mänskliga rättigheter, demokratiska reformer och yttrandefrihet, vilket ledde till att han arresterades i september 2001, under ett tillslag mot oberoende journalister och politiker.
Frihetsberövad utan anklagelse om brott
– Dawit Isaak har genom sitt enastående mod fortsatt att skriva och kritisera den eritreanska regeringen och visat stort engagemang för yttrande- och informationsfrihet, trots att regeringen trakasserat och hotat honom med fortsatta förhör. Dawit Isaak fortsatte sitt engagemang, bortom sitt personliga intresse, för principerna om mänskliga rättigheter och demokrati. Hans straff, hans konstanta olagliga frihetsberövande, att aldrig blivit anklagad för något brott. Försvarslös är han berövad sina grundläggande rättigheter utan rättegång. Det är ohållbart, säger Caroline Edelstam, ordförande i Edelstamprisets jury och medgrundare av Stiftelsen Harald Edelstam.
– Isaak är den journalist i världen som suttit fängslad längst. Vi är mycket oroade över hans hälsa. Eritrea begränsar systematiskt ett brett spektrum av grundläggande mänskliga rättigheter, inklusive yttrandefrihet, föreningsfrihet, mötesfrihet och informationsfrihet, säger Edelstam vidare.
Internationella samfundet har en skyldighet att agera
”Det internationella samfundet har en skyldighet att agera för att förhindra folkmord och andra grova övergrepp när nationella myndigheter kollapsar eller misslyckas med att respektera och säkerställa grundläggande mänskliga rättigheter.”
Stiftelsen Harald Edelstam uppmanar det internationella samfundet att agera, eftersom de eritreanska och svenska regeringarna misslyckas med att skydda deras egen medborgare Dawit Isaak ur ett humanitärt, säkerhetsmässigt och människorättsligt perspektiv och inte uppfyller sina skyldigheter enligt internationell rätt.
Bakgrund och motivering
Hämtat från juryns pressmeddelande angående valet av pristagare:
”Dawit Isaak är eritreansk-svensk medborgare. Han föddes i Eritrea under etiopisk ockupation och utvecklade en passion för historia och litteratur inspirerad av sin mor. I gymnasiet skrev han en pjäs om censur som förbjöds för att den utmanade det politiska läget. Vid 21 års ålder flydde han till Sverige för att söka skydd under Eritreas befrielsekrig och togs emot som flykting. Anledningen till att han flydde till Sverige var att han hade referenser från andra exileritreaner och att han beundrade Sveriges fria samhälle, media och människors möjlighet att fritt uttrycka sina åsikter utan att straffas för det.
Efter att Eritrea blev självständigt 1993 bestämde sig Dawit Isaak, trots att han under tiden fått svenskt medborgarskap, för att återvända till Eritrea för att hjälpa till att återuppbygga sitt hemland. Han blev redaktör för Setit, Eritreas första oberoende tidning, som kritiserade regeringen och förespråkade mänskliga rättigheter och demokrati. Hans arbete ledde till att regeringen trakasserade och hotade honom med fortsatta förhör. Han fortsatte dock att, bortom sitt personliga intresse, förespråka principerna om mänskliga rättigheter och demokrati.
Han blev arresterad 2001 och hölls isolerad utan rättegång och nekades tillgång till sin familj, konsulärt bistånd och rätten till juridiskt biträde – i praktiken ett påtvingat försvinnande – under ett tillslag där tio andra oberoende journalister greps i september 2001 tillsammans med elva reformvänliga politiker, medlemmar av Eritreas president Isaias Afwerkis regering, kända som G-15, som uppmanade regeringen att hålla öppna val och genomföra en nyskriven konstitution”.
Fakta om Edelstampriset
Edelstampriset (The Edelstam Prize) är ett Sverigebaserat, internationellt monetärt pris som delas ut av Stiftelsen Harald Edelstam. Edelstampriset delas ut för exceptionella insatser och stort civilkurage i kampen för mänskliga rättigheter.
Edelstampriset är uppkallat efter den svenske diplomaten och ambassadören Harald Edelstam. Han utmärkte sig som diplomat genom sin kompetens, sitt mod och sitt civilkurage in kampen och försvaret av de mänskliga rättigheterna. Edelstam var en tidig förespråkare och symbol för vad som idag kallas ”R2P – Responsibility to Protect”, en diplomati engagerad i försvaret av de mänskliga rättigheterna och hans minnesvärda handlingar bidrog till att rädda fler än tusen liv. Harald Edelstam är mest känd för att ha räddat livet på ett stort antal människor under och efter Augusto Pinochets militärkupp i Chile 1973. Edelstam är även känd för att under andra världskrigets senare del ha räddat livet på ett hundratal norska motståndsmän och judar i det naziockuperade Norge.
De som får Edelstampriset kan vara enskilda personer eller personer som representerar en regering eller en nationell eller internationell organisation, som i handling har agerat i Harald Edelstams anda i ett land/länder där brott mot mänskliga rättigheter har begåtts, enligt folkrätten, av en regim eller annan stark maktutövare. De ska ha visat stor förmåga att snabbt analysera en komplex situation och hitta vägar, även på ett okonventionellt och kreativt sätt, för att i praktisk handling försvara mänskliga rättigheter och ska i en sådan svår eller tumultartad situation ha handlat på ett sätt som haft avgörande betydelse för många utsatta människor eller direkt räddat människors liv. Civilkurage är en central egenskap urvalet av en vinnande kandidat.
Edelstamprisets jury
Caroline Edelstam, barnbarn till Harald Edelstam och medgrundare av Edelstampriset är ordförande i den internationella prisjuryn. Asien representeras av domare Shirin Ebadi, som tilldelades Nobels Fredspris år 2003 för sina insatser för demokrati och mänskliga rättigheter, Fatou Bensouda, tidigare chefsåklagare vid internationella brottmålsdomstolen i Haag (ICC), representerar Afrika. Philp Alston, FN:s tidigare specialrapportör för extrem fattigdom och mänskliga rättigheter representerar Oceanien och ambassadör Eileen Donahoe, Executive Director för Global Digital Policy Incubator på Stanforduniversitetets center för demokrati, utveckling och rättssäkerhet, samt USA:s tidigare ambassadör till FN:s råd för mänskliga rättigheter, representerar Nordamerika. Patricia Linares Pietro, tidigare domare i Columbias särskilda rättsmekanism för fred (JEP) representerar Latinamerika och Europa representeras av Baltasar Garzón, som arbetade för Spaniens centrala brottmålsdomstol och som konsekvent kämpar för de mänskliga rättigheterna. Baltasar Garzón är mest känd för att han försökte få den chilenske diktatorn, general Pinochet dömd i domstol, för de påstådda dödsfallen och tortyr av spanska medborgare.