Tryckfrihet och offentliga handlingar – hot, möjlighet eller integritetsrisk?

FÖR NÄRVARANDE FÖRS en debatt om den svenska tryckfriheten och offentlighetsprincipen. Detta delvis på grund av att gängkriminella utnyttjar offentlighetsprincipen för att hota enskilda eller offentliganställda personer.
Men också på grund av att det kan stå i strid med EU:s dataskyddsförordning vilken skall skydda den personliga integriteten.
Ett av exemplen på detta är att en privatperson har stämt Lexbase som med en enkel sökning kan visa om någon dömts för brott och mot betalning visa domen.

LEXBASE BEGÄR UT samtliga domar från svenska domstolar och lägger dem i ett sökbart register. Personen ifråga menar att han avtjänat sitt brott och bör tas bort ur Lexbases databas med hänvisning till GDPR.
I Malmö har databasen Siren sökt material ur en förundersökning vilket vägrades och denna vägran har överklagats på grund av att Siren hävdar de har rätt att få ut handlingen enligt offentlighetsprincipen.

INTEGRITETSMYNDIGHETEN SKALL också granska innehavare av frivilliga utgivningsbevis. Skälet är där att kammarrätten i Stockholm i en dom har menat att frivilliga utgivningsbevis (egentligen utgivningsbevis som inte följer automatiskt vilket gäller traditionella medier utan främst gäller medier på nätet som bloggar, nyhetssajt, digital bio eller liknande) kan i särskilda fall komma att stå i strid med GDPR.

GDPR ÄR DEN EU-LAG som skall skydda den personliga integriteten men som då inte står över den svenska grundlagen, i detta fall tryckfrihetsförordningen. Attunda tingsrätt beslutade att man måste be EU om hjälp innan man kunde döma. Man menade att det fanns oklarheter, bland annat att utgivningsbevis skall gälla journalistisk verksamhet, något som inte är klart definierat.

JAG SKULLE TRO att domen från kammarrätten är ett sätt att komma åt särskilt de databaser (som har frivilligt utgivningsbevis) som till exempel Lexbase eller Mr Koll eller andra, vilka publicerar offentliga domar från våra domstolar samt annat offentligt material från rättsväsendet.
Man kan ju på detta vis få reda på om ens granne har varit föremål för rättvisa på något sätt, grannen kan ju ha blivit frikänd eller oskyldigförklarad på annat sätt.

GÄNGKRIMINELLA HAR UTNYTTJAT dessa tjänster bland annat genom att hota personer som förekommer i rättsväsendets protokoll eller deras släktingar. Samtidigt är ju dessa uppgifter offentliga och använts kanske främst av journalister som bevakar rättsväsendet.
Men även på andra sätt kan de icketraditionella medierna komma att stå i strid med GDPR. Kammarrätten tycks mena att detta får avgöras från fall till fall och här kommer möjligen Integritetsmyndigheten in om nu kammarrättens dom blir prejudicerande.

DET PÅGÅR för närvarande en utredning gällande offentlighetsprincipen och Tryckfrihetsförordningen, men det har det gjorts två gånger tidigare av olika regeringar men av dem blev det intet. Dessa två försök visar att vi får vi akta oss så att vi inte slänger ut barnet (offentlighetsprincipen) med badvattnet (personlig integritet).
Undersökningar visar att svenska folket vill ha båda.