I DESSA TIDER då det mesta handlar om koranbränningar och hot mot Sverige kan det vara intressant att reflektera över hur hoten och hatet från vissa muslimska länder och grupperingar startade.
Det har säkert funnits motsättningar tidigare men den första kända händelsen (åtminstone i media) var hotet och hatet mot Salman Rushdie och hans bok Satansverserna 1989.
DETTA HANDLADE INTE om Koranen utan var en kritik mot Islam och (han brände inte någon Koran), däremot brände muslimer hans bok och det uttalades en Fatwa mot honom, vilken muslim som helst hade rätt att döda honom,
En attack riktades för ett år sedan mot honom. Han överlevde men förlorade ett öga och skadades framför allt i vänster sida. Även en japansk översättare blev attackerad men överlevde. Kritik av Islam är alltså inte tillåten.
PÅPEKAS KAN att en pastor Jones i USA brände Koraner 2011 och 2012 utan att några motåtgärder vidtogs. Yttrandefriheten i USA är mera utbredd än i Sverige genom konstitutionens ”First amendment”.
2005 publicerade Jyllands-Posten de så kallade Muhammedteckningarna och eftersom muslimer bestämt att Muhammed inte får avbildas mordhotades tecknarna som fick skydd och gick ”under jorden”. Men Danmark hotades av bojkott och vissa varor fick inte säljas i vissa muslimska länder. Men även i Danmark gäller yttrandefriheten och man brände heller inte någon Koran.
NÄR DÄREMOT den franska tidningen Charlie Hebdo publicerade Muhammedteckningarna attackerades tidningen och 12 personer dödades och 11 skadades. Men ingen Koran brändes.
När läraren Samuel Paty i sin klass visade en Muhammedteckning i undervisningen blev han mördad av en muslimsk elev men han brände ingen Koran.
NÄR LARS VILKS skapade sin rondellhund blev han också mordhotad och fick leva resten av sitt liv med livvakter. Han brände heller ingen Koran.
Sverige kritiserades också i muslimska medier och organisationer 2022 för att socialförvaltningar i Sverige kidnappade muslimska barn vilket endast bevisade att de varken förstod svensk lagstiftning om omhändertagande av barn i fara eller var intresserade av att ta reda på varför barn inte kidnappade utan omhändertogs för deras eget bästa. Men socialförvaltningen brände ingen Koran.
TILLBAKA TILL DAGENS debatt. Hur ska allt detta med muslimska länder skall bemötas. Det mest intressanta är nog där flera ambassadörer från muslimska länder ville diskutera muhammedteckningarna med dåvarande statsminister i Danmark Anders Fogh Rasmussen.
Han meddelade att yttrandefrihet tillhörde rättsväsendet och domstolarna och inte honom så han tog inte emot ambassadörerna. Den svenske statsministern då var Fredrik Reinfeldt och han tog emot ambassadörerna, en något annorlunda ståndpunkt än Fogh Rasmussens.
DENNA GENOMGÅNG visar att det enligt muslimer inte är tillåtet att kritisera Islam, inte avbilda Muhammed och inte bränna Koraner, vad mer som inte är tillåtet får vi kanske veta i framtiden. Några har hävdat att vi kan använda lagen om hets mot folkgrupp.
Men är muslimer en folkgrupp? Vi har i Göteborg Sveriges äldsta moské som tillhör Ahmadiyya muslimska gemenskapen men de erkänns tydligen inte av sunni eller shiamuslimer. De fick heller inte vara med då regeringen hade överläggningar med muslimska samfund i Sverige. Skall då dessa räknas som en särskild folkgrupp?
ÄR JEHOVAS VITTNEN en folkgrupp och hur är det med hinduer, sikher, shintoister med flera? Vad innebär ”hets”, och vem avgör?
Jag förstår juristernas problem för att inte tala om politikernas samt vilka som skall avgöra?