Religionsfrihet är ingen självklarhet bland Göteborgs kommunpolitiker. Det visar remissvaren på Sverigedemokraten Jörgen Fogelklous motion om att förbjuda böneutrop i Göteborg.
Kristdemokrater och moderater i kulturnämnden anser att ”frågan om böneutrop inte bara kan handla om decibel, utan också om själva budskapet” och ”om medborgarnas rätt att slippa återkommande utrop med religiösa budskap”.
Över hela landet, liksom i riksdagen, har Sverigedemokraterna väckt frågan om att förbjuda böneutrop. Det är ett led i det främlingsfientliga partiets islamofoba propaganda.
Också i Göteborg har frågan väckts i en motion till kommunfullmäktige. Jörgen Fogelklou (SD) föreslog att en mening skulle införas i de lokala ordningsföreskrifterna: ”Religiösa utrop som inte är förenliga med vårt svenska kulturarv eller traditioner och som kan höras av andra medborgare eller besökare är inte tillåtna i Göteborgs kommun.”
KD och M vacklar
Istället för att avfärda förslaget, som står i strid mot svensk grundlag och mänskliga rättigheter, skickades motionen ut på remiss till SDN Lundby, SDN Askim-Frölunda-Högsbo, SDN Angered, nämnden för Konsument och medborgarservice, Kulturnämnden, Social resursnämnd och Framtiden AB för yttrande. Också Interreligiösa rådet Göteborg och polisen har getts tillfälle att yttra sig.
Senast onsdagen den 31 oktober ska svaren ha kommit in.
Alla remissinstanser säger nej till förslaget.
Men argumenten är något olika och visar att religionsfrihet inte är prioriterat av alla politiker.
KD och M vacklar i synen på religionsfriheten.
I ett yttrande till Kulturnämnden (som också avslår Fogelklous förslag) säger de båda partierna att frågan om böneutrop inte kan göras till en fråga om decibel (alltså eventuellt störande ljud) utan också ”om själva budskapet”. Något som speglar KD:s partiledare Ebba Busch Thors åsikter om böneutrop som de kom till uttryck i ett uttalande för ekot: ”Vi är emot böneutrop därför att det inte är rimligt med återkommande institutionaliserade böneutrop som proklamerar en religions budskap ut över människors privata hem och bostäder.”
Ett ”budskap” som inte passar ska alltså kunna förbjudas.
Det står i strid mot så väl yttrande- som religionsfriheten.
Budskapet får inte bedömas
Självklart kan, som polisen gör när den beviljar tillstånd till böneutrop, bedöma just decibel och därav följande störningar i omgivningen. Men ”budskapet” ska bedömas lika litet som politiska budskap när polisen ger tillstånd till politiska manifestationer.
Eller som Social resurs skriver i sitt tydliga remissvar:
”Förvaltningen bedömer att böneutrop hör till rätten att utöva sin religion och bör betraktas inom ramen för religions- och trosfriheten. Ett sådant förbud skulle även stå i strid med internationella konventioner bland annat FN:s deklaration om mänskliga rättigheter samt Europakonventionen som stadgar att människor inte ska diskrimineras bland annat utifrån religionstillhörighet.”
”I regeringsformen, som är svensk grundlag, anses religionsfriheten som en av sex opinionsfriheter … Religionsfriheten är den enda av opinionsfriheterna i regeringsformen som är absolut. Detta innebär att när en religiös manifestation faller inom regeringsformens skydd för religionsfriheten finns det inte möjlighet att begränsa det specifika religiösa utövandet. Ur ett rättsligt perspektiv kan böneutropen ses som ett religiöst utövande och den religiösa manifestationen skyddas därför av religionsfriheten.”
”I denna motion har den negativa religionsfriheten förts fram som ett omfattande skydd mot att utsättas för andras religionsövning. Det är ett påstående som är mycket svårt att hitta rättsligt stöd för. Den negativa religionsfriheten rör sig framförallt om ett skydd mot statlig indoktrinering och tvång. Rätten att slippa religion gäller framförallt i förhållande till det offentliga och siktar in sig på relationen mellan staten och den enskilde. Därav blir det svårt för den enskilde att åberopa religionsfriheten för att slippa religion i det offentliga rummet. Böneutrop kan således inte begränsas utifrån argumentet att de innehåller yttranden och budskap vi inte vill höra. Vi har ingen rätt att slippa möta budskap vi ogillar. Vi har rätt att invända mot budskap, men det är något helt annat än att invända mot att de alls uttalas. Därigenom motiverar förvaltningen att den föreslagna motionen saknar ett rättsligt stöd och snarare kan förefalla som en överträdelse mot den svenska religions- och trosfriheten.”
Också Göteborgs Interreligiösa råd hos stiftet försvarar religionsfriheten:
”Vårt huvudargument för att föreslå att motionen avstyrks är att den negativa religionsfriheten inte handlar om rätten att slippa möta religion i det offentliga rummet utan om att inte tvingas in i en religion eller tvingas bort från en religion. Religiösa uttryck har precis som andra uttryck, såsom kommersiella, politiska, mediala och andra kulturyttringar, rätt att på samma villkor få finnas i det offentliga rummet.”