MED ETT ALEXANDERLIKT svärdshugg klöv konungen akademiens gordiska knut, skiljde agnarna från vetet och räddade troligen den sista oberoende kulturella institutionen. Detta till förtret för de hyenelika egenutnämnda koryféer som utan vetskap spritt sina rykten på mediernas estrader och Gud må förlåta dem somliga rader.
Men viktigast av allt är ändå att kungen hindrat dessa populistiska regeringsledamöter med kulturministern i spetsen för knytblus-demonstrationen från att lägga sina giriga vantar på kulturens sista bastion.
Dessutom kanske vi slipper dessa genuscertifierade modernister från Södertörns högskola som troligen låg bakom en viss popsångares belöning, men misstag kan den bäste göra.
TILL FÖRTVIVLAN för alla dessa narcissistiska litteraturvetare och författare av diverse slag som i sina upprop fått komma till tals förefaller nu deras möjligheter till offentligheten gå omintet. De har haft sina femton minuter.
Nu hoppas vi att allt återgår till det normala och att arbetet med Svenska akademins ordlista och utse nobelpristagare som vi andra aldrig tidigare kommit i kontakt med. Vi kan nu också lugnt luta oss tillbaka i länstolen och njuta av poesin från Sveriges främsta poet, Katarina Frostensson.
