Mikroplaster är ett miljöproblem som får allt större uppmärksamhet.
Vid sidan av en slarvig och aningslös allmänhet, som ofta slänger ifrån sig mängder av plast, tillhör Ryaverket i Göteborg de stora spridarna av mikroplast. Mer än det skulle behöva har det visat sig.
Mikroplaster hamnar på olika sätt i hav och sjöar och anses vara ett stort hot mot fisk och andra vattenlevande organismer. Till mikroplaster räknas små fragment av plast i storlekarna från 1 nanometer till 5 mm, som fisk och andra organismer kan nappa åt sig.
Men hur är det med spridningen av mikroplaster på landbacken? Det hotet är knappast utrett alls, vilket oroar en grupp forskare i Norge och Sverige som slagit larm om faran.
Inte ens Naturvårdsverket, som skall värna våra stolta paradparagrafer på miljöområdet, tycks var bekymrat över spridningen till lands.
Vad händer med de stora mängder mikroplaster som hamnar i exempelvis lantbruksjordar? är den grundläggande fråga det norsk-svenska forskarlaget vill granska närmare.
Uppskattningar som gjorts visar att det plöjs ner lika mycket mikroplaster i europeiska och amerikanska jordbruksmarker som de mängder som beräknas finnas i haven.
Reningsverken sprider
Stora ”bovar” i sammanhanget är reningsverken, av vilka Ryaverket i Göteborg är landets största. Ryaverket och andra verk bidrar till spridningen av mikroplaster i miljön både i det renade vatten som pumpas ut i hav och sjöar och i de stora mängder kontaminerat avloppsslam som fullt lagligt och med myndigheternas goda minne sprids på jordbruksmark och plöjs ner.
– Men Ryaverket nöjer sig inte med de mängder som finns i avloppsvattnet. Verket tillsätter själv dessutom årligen cirka 200 ton mikroplaster rakt ner i reningsbassängerna, där de anses fungera som ett slags ”lim” mellan andra partiklar, förklarar Gunnar Lindgren, välkänd miljödebattör sedan många år tillbaka och svuren motståndare till fortsatt slamspridning. Han fortsätter:
– Mikroplasten hamnar i det slam som produceras och när det sprids i jordbruket kommer betande djur att få i sig mikroplaster förr eller senare. Varje år produceras cirka 200 000 ton avloppsslam (torrsubstans) i reningsverken. Av detta sprids ungefär 25 % på jordbruksmark och kallas då gödning, eftersom slammet innehåller en liten mängd fosfor, varav hälften är för hårt bunden för att komma växtligheten till godo.
– Man skall även komma ihåg, säger Gunnar Lindgren, att slammet redan är gravt kontaminerat av metaller som bly, silver, koppar och kadmium, andra giftiga ämnen, kemiska föreningar och deras nedbrytningsprodukter, läkemedelsrester, mikroorganismer och avfall från sjukhusen. Bland annat.
Ett praktiskt material
Plast är som vi alla vet ett mycket praktiskt material som förekommer i allt från kläder och kosmetika till bärkassar och bilar. En uppräkning av alla utsläppskällor skulle bli mycket lång.
Anledningen till den omfattande användningen är enkel: Materialet är lätt, relativt billigt att framställa och frakta och som sagt användbart på en mängd områden.
Inom EU ökade användningen av plast från 100 kg per person och år 2005 till 140 kg per person och år 2015.
Fast plast har också en stor nackdel. Lika lätt som det är att komma över och använda, lika lätt är det att skräpa ned med förbrukad plast, vilket sker i stor omfattning. Men de största mängderna är den plast som på grund av förslitning förr eller senare hamnar i avloppsvattnet som leds till reningsverken.
Oron för mikroplasterna ökar
Nu har dock politiker, myndigheter och forskare börjat bli allvarligt oroade över vad mikroplaster kan ställa till med och att de förr eller senare kan hamna i de livsmedel vi konsumerar
Det finns till exempel misstankar om att mikroplaster och de tillsatsämnen som finns i plast, kan vara hormonstörande, cancerframkallande, reproduktionsstörande eller framkalla andra toxiska reaktioner. Dessutom fastnar miljögifter i avloppsvattnet på plastpartiklarna.
Naturvårdsverket har på regeringens uppdrag tidigare i år presenterat en diger utredning på 156 sidor. Rapporten är behäftad med en mängd frågetecken och ungefärliga siffror, bland annat när det gäller utsläppskällor och omfattning.
Och den handlar nästan uteslutande om de föroreningar hav och sjöar kan utsättas för, ingenting om vad som händer när man sprider avloppsslam från reningsverken i vår livsmedelsproduktion, varav det från Ryaverket alltså innehåller mer mikroplaster utöver dem som samlas upp i avloppssystemet.
(Källor: Naturvårdsverket, Ryaverkets årsredovisning)
