NÄR VALOBSERVATÖRER från OSSE och andra granskar val i olika diktaturer heter det ofta att själva valproceduren var korrekt men att förutsättningarna var helt olika. Vissa eller visst parti hade ett mycket stort informationsövertag genom att de dominerade medierna eller hade av skattemedel välfyllda valkassor, vilket de andra inte hade. Därför kritiseras valen.
I USA har man försökt att begränsa de olika kandidaternas ekonomiska villkor eller åtminstone göra de ekonomiska bidragen transparenta.
När det då gäller det svenska kyrkovalet så tror jag nog att själva valproceduren gick i huvudsak korrekt till, men hur var det med förutsättningarna? De politiska partierna ställer upp med såväl centrala som lokala partistöd (av skattemedel) och hur de används tillsammans med andra bidrag är inte transparent.
Så får Socialdemokraterna cirka 45 miljoner centralt och cirka 6 miljoner lokalt i partistöd och Sverigedemokraterna får cirka 15 miljoner centralt och cirka 2 miljoner i lokalt partistöd.
DESSA PENGAR är avsedda för det politiska partiarbetet men det finns inga bestämmelser som säger att partierna inte får använda pengarna efter egen uppfattning. Man behöver heller inte redovisa hur man använt pengarna.
Därtill ger kyrkan mandatstöd till de olika nomineringsgrupperna. År 2 017 är mandatstödet 31 524 kronor vilket innebär att Socialdemokraterna fick cirka 2,3 miljoner, Sverigedemokraterna cirka 410 000.
Som jämförelse fick de partipolitiskt obundna POSK 1,2 miljoner och Frimodig kyrka 378 000 kronor och ÖKA fick 347 000 kronor.
FÖRE 1965 utgick inga partistöd utan de politiska partierna fick nöja sig med gåvor och medlemsavgifter, men i takt med medlemsminskningen har det offentliga bidraget ökat allteftersom. Skattefinansierade politiska partier är för övrigt sällsynta i Europa. Och när det gäller kyrkovalet blir det ju så att de opolitiska nomineringsgrupperna får vara med att betala de politiska partiernas valkampanjer medan de själva får förlita sig på medlemmarna samt smulorna från den rike mannens bord.
Man diskuterade under valet om man kunde kalla det demokratiskt, då det var så få som röstade. Jag menar nog att det var demokratiskt i och med att alla medlemmar hade möjlighet att rösta. Men om valet kan betraktas som demokratiskt i och med de ojämlika förhållandena är nog tveksamt.
Under valvakan karakteriserade jag valet som en vinst för de politiska partierna, en förlust för kyrkan och att Jesus Kristus gick vilse i valupptakten. Nu skulle jag vilja tillägga att över hela valet svävade en leende Mammon.