KOLLEKTIVTRAFIKEN i VG-regionen visar upp sorgliga exempel på åratal av politiskt velande, obeslutsamhet och oförmåga att lösa problem som berör hundratusentals människor som varje dag kliver på bussen eller tåget.
Att resa kollektivt kan ofta vara obegripligt krångligt och orättvist.
Så här är det:
Bor du inte i Göteborg utan i någon av kranskommunerna är du diskriminerad.
Ju närmare Göteborg du bor, desto mer förfördelad blir du.
Själv är jag partillebo sedan ett par decennier och som så många andra beroende av Göteborg i stort och smått.
Många av oss jobbar i Göteborg. I det lilla Partille finns inte så många arbetstillfällen.
VI MÅSTE ALLTSÅ dagligen ta oss till Göteborg och blir därför hårt bestraffade med en högre avgift för vårt resande.
I runda tal är det 30 procent dyrare för mig att åka till jobbet eftersom jag inte bor och inte är skriven i Göteborg.
Det går att visa med litet grundläggande matematik och logistik.
Här kommer räkneexemplet:
Om jag stiger på – låt oss säga Svart Express – vid Centralstation/Drottningtorget och löser en enkel biljett till Backvägen som är hållplatsen efter Östra Sjukhuset men fortfarande innanför den osynliga gräns som skiljer Göteborgs kommun från Partille, då kostar detta 28 kronor. Restiden är mindre än en kvart.
Vill jag åka ytterligare en hållplats, till Vallhamra torg, uppskattningsvis 400 meter längre bort, kostar det plötsligt 41 kronor.
Varför det?
Därför att när du passerar en kommungräns straffas du med en högre taxa.
Varför det?
Tja, på den frågan finns inga bra svar.
JAG SKULLE JU till exempel sätta mig på bussen Svart Express åt andra hållet, hela vägen från Centralstationen/Drottningtorget till ändhållplatsen i Amhult, längst bort på Hisingen på en slingrande, kringelkrokig resa som enligt Västtrafiks tidtabell tar 37-38 minuter.
Jamen, en så lång resa, det måste väl bli dyrt?
Nej, då. Det kostar inte mer än att åka från Centralstationen/Drottningtorget till Backvägen, det vill säga, som sagt, 28 kronor. Därför att Amhult i Torslanda ligger i Göteborgs kommun.
Nu är det förstås korkat att köpa en biljett i taget om man reser kollektivt något sånär ofta.
De flesta skaffar ett kontokort som man laddar med en summa som passar den egna plånboken och då får man en liten rabatt.
Men även nu, om du måste passera kommungränsen mellan Göteborg och Partille, är priset i runda slängar 30 procent högre.
FÖRR FANNS MÅNADSKORTET men nu gäller samma princip om du laddar ditt kontokort för 30 dagars resa. Då döps ditt kontokort om till periodkort. Bra för den som reser väldigt flitigt och så slipper man krångla med kortläsaren varje gång.
Nå, vad kostar det?
Här slår orättvisan till igen, med all sin kraft.
Är du göteborgare kostar periodkortet 600 kronor.
Är du som jag skriven i Partille: 735 kronor!
Nä, men, va fan!!!
Vem har kommit på detta?
Och det är likadant i alla kranskommuner. Mölndal, Ale, Öckerö, varhelst du bor strax utanför Göteborg är periodkortet 22,5 procent dyrare. På ett år blir det 1 620 kronor.
OK, DET GÅR KANSKE att leva med men det riktigt sura i sammanhanget är att om du löser ett mycket dyrare periodkort i Partille kan du bara använda det i denna kommun.
Så snart bussen rullar in i Göteborg blir ditt periodkort för Partille värdelöst och du riskerar, i händelse av biljettkontroll, att åka på böter (fast det finare ord som används av kontrollanterna är tilläggsavgift) på 1 200 kronor.
Men är det inte möjligt att skaffa ett periodkort som gäller både för Partille och Göteborg?
Det finns. Det heter på Västtrafikspråk ”Göteborg + 30 dagar” och kostar 1 055 kronor.
Nu blir det matematik igen.
Det genomsnittliga antalet arbetsdagar per år är 226.
LÅT SÄGA att jag laddar mitt periodkort för att täcka alla resor tur och retur från mitt hem i Partille till jobbet i Göteborg. Då blir summan 44 x 226 = 9944 kronor.
Om jag istället köper ”Göteborg + 30 dagar – kortet” 11 månader (en går bort på grund av semester) får jag punga ut med 11 605 kronor.
Här känner jag en stark vittring av dårarnas sammansvärjning.
Den trogne, hängivne och pålitlige gynnaren av kollektivtrafik får med denna vanvettiga prissättning en riktigt rungande örfil.
Ska det inte löna sig att köpa periodkort?
OK, lite mjukare…
Till Västtrafiks försvar ska sägas att kommungränsen mjukats upp eller snarare gjorts en aning elastisk. Partillebor kan åka till Östra sjukhuset på ”två kuponger” men det känns som ett futtigt plåster på såren i den stora orättvisan.
Lätt som en plätt i Stockholm
Västra Götalandsregionen bildades 1999 när 49 kommuner gick samman.
Lika länge har politiker och tjänstemän brottats med det tydligen hopplösa problemet att samordna kollektivtrafken.
Man har misslyckats med något som man fixat i Stockholms län för åratal sedan.
Under de snart 30 åren har VG-regionen däremot lyckats skapa ett biljettsystem som är krångligt intill svagsinthet.
Jag har åkt en hel del buss i Storstockholm. Det är lätt som en plätt att ta sig från huvudstadens centrum till de mest avlägsna orterna i länet och när jag en gång frågade chauffören om jag inte måste stämpla ut när jag klev av stirrade han på mig som om jag vore en idiot.
I Västra Götaland kan det stå dig dyrt om du missar den detaljen och glöm för sjutton inte att trycka på plusknappen när du ska resa över en zongräns.
Finns det någon förbättring i sikte?
Kommer Västtrafik inom överskådlig tid att bli ett kundvänligt transportföretag?
Är det till exempel en tänkbar lösning att införa enhetstaxa för hela regionen?
Eller varför inte helt gratis?
Det har man gjort i Avesta. 2012 inleddes ett försök med avgiftsfria resor inom hela kommunen, för att uppmuntra till mer resande och för att gynna ungdomar och pensionärer, de som mest utnyttjar allmänna färdmedel. 2014 permanentades försöket.
Förmodligen är en sådan lösning alldeles för radikal för att vara möjlig i Västra Götaland. Det skulle krävas en del justeringar av skatter och det är som bekant som att svära i kyrkan nuförtiden.
Så då återstår bara det självklaraste: Låt avståndet bestämma priset.
Vi i Sävedalen blir glada, folket i Torslanda förbannade, men rättvisa skipas.