I nästa vecka har kommunstyrelsen ett par surdegar på sitt bord:
- Ombyggnaden av Sjöfartsmuseet – som kommer att bli fyrtio miljoner (40 procent) dyrare än vad politikerna visste när de beslöt att stänga museet för att fräscha upp det till stadens 400-årsjubileum.
- Exploateringen av området kring Skeppsbron (med Kinesiska muren) – som riskerar att kosta skattebetalarna en miljard (minst 200 procent) mer än vad som ursprungligen var tänkt.
Sjöfartsmuseet lär vara enklast för politikerna att hantera. Enklast därför att det inte är så mycket att göra åt saken. Politikerna sitter i en rävsax. De tvingas säga ja till 40 extra miljoner.
Och om de säger nej och stopp?
Tja, museet är stängt sedan september förra året. Att återställa museet i det skick det var när det stängdes – och alltså gå tillbaka till ruta ett – skulle kosta ungefär lika mycket som den beräknade fördyringen.
Fördyringen beror främst på att provborrningar visat att museet vilar på berg. Närmare bestämt Stigberget.
Eller för att prata byråkratiska:
”I förstudien genomfördes flera tekniska utredningar för att undersöka museet och dess omgivning. Bland annat utfördes en georadarundersökning för att klarlägga bergets formation under marken i parken. Vid projekteringen grävdes provgropar längs museet för att undersöka museets grundläggning. Där visades att där den geotekniska undersökningen redovisade ett avstånd till berg på 4‐5 meter så låg berget i direkt anslutning till markytan. Som en följd av detta konstaterades en nära fördubbling av den beräknade omfattningen av bergschakt och att det även krävs att genomgripande grundförstärkande åtgärder utförs på det befintliga museet. Vidare krävs mer omfattande spontlösningar runt tillbyggnaden än vad som antagits i förstudien och detsamma gäller de VVS‐lösningar som nu projekteras, där det krävs mer avancerade aggregat och komplicerade rördragningar än vad som kunde förutses i förstudien.”
Vad gäller den andra surdegen, Skeppsbron, har den bollats fram och tillbaka mellan politiker, kommunala bolag och förvaltningar under några år. När planen antogs för drygt fyra år sedan beräknades omvandlingen kosta skattebetalarna 150 miljoner, inklusive ett bad i älven och bevarandet av Kinesiska muren, och med hänsyn tagen till exploateringsbidrag från bolag som var engagerade i området.
Nu har den beräknade kostnaden stigit med en miljard.
Vad politikerna ska göra åt saken återstår att se.
Till kommunstyrelsens möte i nästa vecka har alliansen (M, C, L, KD), lämnat in ett yrkande som bland annat innebär att ”inleda samarbetssamtal med berörda fastighetsägare och byggaktörer inom detaljplaneområdet för att sondera
och sammanställa intresset för ökad exploateringsgrad” och anvisa ”kvarteret Redaren Kinesiska muren … till privat byggare som får exploatera byggrätten”.
Idén att renovera det hus som kallas Kinesiska Muren för att använda det för konstnärskollektiv skrotas redan i förvaltningens förslag.
”Med facit i hand hade det kanske varit bättre att riva hela byggnaden (Kinesiska muren)”, säger Sverigedemokraterna i ett yttrande inför kommunstyrelsens möte och tycker att planeringen av området kring Skeppsbron ska göras om från början.