Det enklaste och säkraste svaret på rubrikens fråga är ”göteborgarna”.

På ett eller annat, eller flera, sätt kommer de att få betala. 

Ingen annan vill. Och det är osannolikt att de företag som orsakat miljöbomben, eller deras arvtagare, kan ställas till svars.

Den strid som nu förs mellan Volvokoncernen – som av skatteskäl köpte upp det bolag som en gång hette AB Götaverken och döpte om det till Volvo Group Real Estate – å ena sidan och Göteborgs Stad genom Miljöförvaltningen å den andra, gäller bara en liten del av problemet.

Problemet är ton av gifter som lagrats i sediment utanför kajen vid det som en gång var Cityvarvet. Gifter som skulle kosta hundratals miljoner att få bort.

Förbjudet sedan 2003

I området får inga båtar passera, Stenas färjor får hålla sig undan och Älvsnabben får ta en omväg  för att undvika att giftet inte sprids i vattnet och ger upphov till massdöd av fisk och musslor långt ut i skärgården.

Giftet är tributyltenn (TBT). Det är, som Miljöförvaltningen skriver, ”mycket giftigt för vatten- och sedimentlevande organismer”.

TBT har använts i båtbottenfärg sedan 1960-talet. Det är förbjudet att använda sedan 2003.

Något måste göras åt denna hotande ”miljöbomb”, en bomb som inte bara hotar havsmiljön utan också människor och stadens utveckling (Älvstranden) med kommunikationer och bostäder.

För att utreda riskerna med giftet och möjligheterna att komma till rätta med den bedömde Miljöförvaltningen 2013 vilka företag som skulle kunna göras ansvariga för en kommande sanering: Det holländska Damen Shiprepair Götaverkan AB (som var i likvidation), Volvo Group Real Estate AB (tidigare AB Götaverken) och Celsius AB (tidigare Svenska Varv AB).

Låt skiten ligga

Miljöförvaltningen ville att bolagen skulle göra ”en fördjupad riskbedömning” som senare skulle ligga till grund för ”en senare åtgärdsutredning”.

Bara Volvo svarade och var berett att betala för en utredning.

Den av Volvo betalda utredningen kom fram till att  ”risken för effekter på människor och miljö till följd av föroreningen är obetydlig”.

Slutsatsen var alltså att låta skiten ligga.

Inget skulle behöva göras. I vart fall inte förrän området skulle användas till något för när man börjar röra i sedimentet så fanns det förstås risker.

Men skulle det vara möjligt att förklara en central del av Göteborg som förbjudet område för all framtid för att hålla giftet på plats?

Volvo överklagar

Miljöförvaltningen ville ha en riskbedömning som också tog hänsyn till områdets framtida användning för till exempel bostäder och kontor. Och krävde att Volvo skulle stå för kostnaden för en fortsatt utredning.

Miljöförvaltningen beslöt om ett föreläggande gentemot Volvo.

Volvo har överklagat till länsstyrelsen och berömmer sig av att bolaget frivilligt tog på sig kostnaden för att utreda riskerna med giftet.

Samtidigt svär sig företaget, som en gång var Götaverken AB,  fritt från eventuella framtida saneringskostnader om en eventuell åtgärdsplan så skulle kräva:

”År 1987, alltså tio år efter det att det bolaget hade upphört med sin varvsverksamhet vid Cityvarvet, förvärvades bolaget av Volvokoncernen. Sedan år 1991 bedriver bolaget fastighetsförvaltning, numera under firma Volvo Group Real Estate AB … Volvokoncernen har aldrig bedrivit någon varvsverksamhet. Inte heller har Volvokoncernen bedrivit verksamhet som orsakat eller bidragit till de aktuella föroreningarna i Göta älv.”

I nästa vecka svarar Miljö- och klimatnämnden på Volvos överklagande:

”Bolaget anför att Volvokoncernen aldrig har bedrivit någon varvsverksamhet eller någon verksamhet som har orsakat eller bidragit till TBT-föroreningar i Cityvarvsområdet. Miljöförvaltningen anser att bolaget har ett ansvar så som verksamhetsutövare i och med att bolaget har övertagit det bolag som har bedrivit den förorenande verksamheten. Vid förvärv av aktier i ett bolag fortsätter verksamheten att bedrivas i samma juridiska person, med oförändrat organisationsnummer, som tidigare. Med bolaget följer dess tillgångar och skulder, inklusive eventuella miljöskulder, även om de har uppkommit före överlåtelsen. Detta innebär, att ett förvärv av ett bolag som har bedrivit förorenande verksamhet i praktiken är ett förvärv av ett verksamhetsutövaransvar enligt miljöbalken”, skriver förvaltningen bland annat i sitt förslag till beslut.

FOTNOT

1916 till 1978 bedrevs verksamheten vid Cityvarvsområdet (Lundbyhamnen) av AB Götaverken.  I samband med varvskrisen under 1970-talet övertogs verksamheten av staten genom olika dotterbolag till Svenska Varv AB. 1993–2014 drevs verksamheten av Damen Shiprepair Götaverken AB som försattes i likvidation 2014 då all utrustning såldes. Den sista flytdockan bogserades bort från området i maj 2016.

Föregående

Hotellprojektet i Skärhamn lever vidare

Nästa

Aldrig för sent att bli världsmästare