Idrottsmuseet i Göteborg, det enda med olympisk status i Sverige, riskerar nedläggning på grund av bristande ekonomiskt stöd.

– Jag är besviken på våra ägare och grundare, som inte lyssnar på våra grundbehov, säger Lars Rifve, som till nyligen var ordförande i museets stiftelse.

Han, vice ordföranden Mervi Karttunen och revisorn Berne Okdahl avgick vid senaste styrelsemötet.
– I den situation museet hamnat i tyckte vi att det inte går att driva verksamheten vidare, fortsätter Lars Rifve. Vi hade hoppats på pengar som gett möjlighet till utveckling istället.

Christer Östholm från Åmål ersatte i våras Frank Andersson som ordförande i Västra Götalands Idrottsförbund, som är Sveriges största bland de organisationer som lyder under Riksidrottsförbundet och som en gång startade museet. Östholm har bjudits in av museistyrelsen för att sättas in i problemen.

– Det mötet var oerhört oengagerat från hans sida, kommenterar Lars Rifve.

Idrottsmuseets verkställande ledning har inte bara suttit och väntat på pengar. Under det här året har museet fått in 300 000 kronor tack vare egna initiativ: Olympic Museum Network med deltagare från en stor del av världen gav ett överskott på 150 000, att museet av Sveriges Centralförening för Idrotts Främjande utsågs till Årets Idrottsmuseum ytterligare 50 000 och en stor sponsor från näringslivet gav 100 000 till.

Om museet tvingas lägga ner försvinner en hel del utåtriktad verksamhet, till exempel Olympic Day i samarbete med Sveriges Olympiska Kommitté, minst fyra välbesökta medlemsmöten, utställningar varav den senaste uppmärksammar brottaren Mikael Ljungberg och inte minst Hall of Fame, där nya medlemmar valts in varje år sedan 1999. Boken ”Idrottsarvet” utkommer för 33:e året i november.

Museet finns i tre våningar på Kvibergs gamla regementsområde och har öppet fem dagar i veckan. En person är anställd, två andra delar på en tjänst. Allt annat arbete är helt ideellt.