I RAPPORT i Sveriges Television den 20 september var rubriken att skjutningar minskar i Sverige. En rapport visade att det skett 186 skjutningar i Sverige mellan januari och augusti i år medan det skedde 208 skjutningar samma period 2017. Under perioden hade det skett 30 dödsskjutningar 2017 mot 31 dödsskjutningar 2018.

Vad ska nu allmänheten dra för slutsats av dessa siffror? Har det minskat eller har det ökat? Dödsskjutningar under hela året 2017 var 43 vilket var den högsta siffra som uppmätts. Om vi däremot jämför med 2016 då dödsskjutningarna var 28 stycken så har dödsskjutningarna ökat jämfört med 2010 då dödsskjutningarna var 9 stycken.

JAG TROR att människor i detta fall jämför med sina egna erfarenheter. På 1950-talet skedde inga skjutningar i Mölndal där jag växte upp. På 1960-talet läste vi om skjutningar i Tyskland, Baader-Meinhof-ligan, (idag läser vi inte om skjutningar i Tyskland därför att skjutningar är så vanliga såväl i Tyskland som i Sverige). Jämfört med min uppväxt så blir alla skjutningar en ökning och det är svårt att som Brottsförebyggande rådet säga att våldet har minskat. Vissa brott minskar med nödvändighet. Så har till exempel antalet häststölder i städerna minskat, medan andra brott ökat. Antalet databrott har ökat de senaste femtio åren.

Problemet menar jag är vad man jämför med. Vi har nu i valet hört två utsagor som illustrerar detta.

I AFTONBLADET läser vi att Sverigedemokraterna har minskat. Man jämför då valresultatet med opinionssiffror före valet som visade högre siffror för Sverigedemokraterna än valsiffrorna.

Om man i stället jämför med 2014 års valsiffror så har Sverigedemokraterna ökat. I samma tidning kan vi läsa att Socialdemokraterna ökat, inte jämfört med förra valet men med opinionssiffror före valet. Man jämför med det man vill visa.

På samma sätt visar man att bruttonationalprodukten har ökat vilket den i stort sett alltid gör när befolkningen ökar kraftigt. Men om man i stället jämför bruttonationalprodukten per capita (som ju egentligen är ett välfärdsmått) så har det måttet minskat.

OM MAN DÅ SÄGER att vi fått det bättre eller sämre i Sverige, vilket mått är rimligast? Här kan vi också jämföra med måtten i tid eller med jämförbara länder för att visa vad vi vill. Vi har lägre BNP än Bangladesh men högre BNP per capita än Bangladesh.

På senare tid har man i medier i allt högre grad börjat använda kvalitativa mått. Man säger till exempel att det är många som gör eller tycker det ena eller det andra. Hur många är många och jämfört med vad? Eller ”det är en överraskande stor andel som anser”. För vem är den överraskande?

Det finns ett antal andra värderande begrepp men värst är nog ”mörkertalet år stort”. Stort, jämfört med vad? Siffran 7 är  stor jämfört med 2 men väldigt liten jämförd med 92. Och hur vet man att det är stort när det är ett mörkertal? Men vad man oftast vet är vad den som säger ”mörkertal” vill att jag ska tro.

VARJE GÅNG man hör eller ser ett tal i våra medier så bör vi tänka på talet i sig, talet jämfört med vad i tid och rum, vem som meddelar talet och vad som avsikten kan tänkas vara i form av effekt på mottagaren. När man sedan använder kvalitativa mängdbegrepp (såsom mycket, litet, häpnadsväckande) i stället för kvantitativa begrepp (eller siffror) varför göra man det? Är det för att man inte vet storlekar, att de inte finns eller för att man inte vill ange dem? Vårt kritiska tänkande är idag i allt högre grad inriktat mot vem som säger än vad som sägs.