SPANAREN SKREV TIDIGARE om den ovanligt kraftiga kritiken från Lagrådet när det gällde den så kallade gymnasielagen som skulle ge personer uppehållstillstånd om de avsåg att studera på gymnasier eller liknande. Lagrådet skrev ”Gränsen har nåtts för vad som är acceptabelt i fråga om hur lagstiftning kan utformas”.

Men regeringen röstade igenom lagen i riksdagen med Centerpartiets hjälp. Nu inträffar något som inte hänt tidigare (såvitt jag vet), nämligen att en förvaltningsdomstol (i form av migrationsdomstol) i Malmö vägrar att tillämpa lagen.

Vid ett överklagande av en asylsökande med hjälp av gymnasielagen avslår domstolen yrkandet med hänvisning till att lagen inte kan tillämpas.

Denna lagprövningsrätt har domstolen enligt regeringsformen (även om den tidigare inte tillämpats): RF §14: Finner en domstol att en föreskrift står i strid med en bestämmelse i grundlag eller annan överordnad författning får föreskriften inte tillämpas.

Detsamma gäller om stadgad ordning i något väsentligt hänseende har åsidosatts vid föreskriftens tillkomst. Vid prövning enligt första stycket av en lag skall det särskilt beaktas att riksdagen är folkets främsta företrädare och att grundlag går före lag.

I VECKAN TILLKÄNNAGAV förvaltningsdomstolen i Stockholm att den heller inte ansåg det möjligt att tillämpa gymnasielagen även om man där hade en något annan motivering. Domstolen i Stockholm påpekar också att lagen kan stå i strid med EU-rätten. Ett av problemen är hur man skall kunna vandelpröva en individ som inte kan tillfredsställande visa sin identitet.

Väl att märka är att domstolarna inte kan upphäva lagen, endast vägra att tillämpa den. Men den är överklagad till Migrationsöverdomstolen som kommer att ta upp lagen någon gång i september. Under tiden fortsätter Migrationsverket som ju är en statlig myndighet att tillämpa lagen.

Skulle Migrationsöverdomstolen också underkänna lagen har Sverige ett verkligt problem. Vilka skall då backa, politikerna eller juristerna? Här får vi det klassiska problemet; skall majoriteten i riksdagen kunna fatta vilka beslut som helst eller skall de vara beroende av att lag skall stå i samklang med grundlag som skall tolkas av jurister?

I USA har man löst dilemmat genom Högsta domstolen, i Tyskland med Förbundsförfattningsdomstolen (Bundersverfassungsgericht) och där är juristernas utslag avgörande. Kan detta bli första steget mot en författningsdomstol eller får vi någon slags svensk kompromiss?