Michael Göransson, sektorchef för Kultur och Fritid i Västra Hisingen har erbjudits att i Spanaren ge sina synpunkter på kritiken från Neutral Ungdom i Biskopsgården.

Det handlar om hur föreningen särbehandlats och om hur ansvariga i stadsdelen misstänkliggjort föreningen under påståenden om att föreningen inte arbetar demokratiskt och att det skulle finnas ”kriminella tendenser” inom föreningen.

Efter ett par veckors betänketid har Michael Göransson nu kommit med några synpunkter som Spanaren väljer att publicera i sin helhet med ett svar av Spanarens medarbetare Per Nygren.

Så här skriver Michael Göransson:

En kollega visade mig nyligen en artikel i Spanaren (som ju bland annat har ambitionen att ”granska makten”) under rubriken ”Rasism och vänskapskorruption bakom Göteborgs stöd till föreningar”.  Artikelförfattaren (Per Nygren) väljer inte bara att blanda påståenden, spekulationer och faktafel, utan väljer dessutom att namnge mig vid flera tillfällen, samt låta ett antal lösryckta citat från mig styrka rubrikens tes om rasism och vänskapskorruption. Detta väljer han att göra utan att på något sätt ge mig möjligheten att kommentera, eller på annat sätt bemöta den bild han målar upp. Det faktum att anklagelserna faller platt om påståendena, spekulationerna och fakta i artikeln granskades, verkar dessvärre inte bekymra Nygren.

För mig är journalistik en viktig del i ett samhälles upprättande av god demokrati och med detta följer ansvar att låta relevanta parter komma till tals. Därför ser jag detta agerande från Per Nygren som såväl oprofessionellt, klandervärt, journalistiskt oetiskt och därmed djupt oroande. Makten ska granskas, det är en av demokratins grundvalar. Men frågor om rasism och vänskapskorruption är alltför viktiga och allvarliga för att slarvas bort på det sätt Nygren väljer att göra.

Per Nygren svarar:

Jag erbjöd Michael Göransson möjlighet att svara på de frågor stadsdelsförvaltningens agerande gentemot Neutral Ungdom reser. Det är tråkigt att han nu helt tiger om detta och istället, i svepande ordalag, angriper mig för att vara oprofessionell, klandervärd och  journalistiskt oetisk.

Inte bara jag har häpnat över Michael Göranssons kolonialherreton i mejlväxling med Neutral Ungdom, hans fasthållande av påståenden om föreningens ansvar för en påstådd aggressivitet mot en av kommunens medarbetare (även sedan anklagelsen visat sig vara falsk och polisutredningen nedlagd), misstänkliggöranden av föreningens demokratiska arbetsmetoder och kränkande påståenden om ”gangstertendenser” inom föreningen.

Också forskaren Marcus Herz, som granskat relationen mellan föreningen och stadsdelsförvaltningen, har förvånats över, eller i vart fall noterat, att tjänstemän  i kommunen låter sig styras av  rykten och fördomar i förhållandet till Neutral Ungdom.  Så här skriver han bland annat i en rapport till Allmänna arvsfonden: ”När jag träffade chefen på Kultur och Fritid visade det sig att mycket av förvaltningens oro baserats på rykten om föreningen och vad som ska ha hänt där, rykten som spridits inom kommunen – – –  Missförstånd och rykten kan alltså snabbt påverka rätten att få bidrag, och i förlängningen kanske också projektets överlevnad.

Det var det jag ville ha Göranssons eftertänksamma synpunkter på. Att han nu väljer att istället angripa min professionalitet säger kanske mer än vad han anar.

Bakgrund:

Rasism och vänskapskorruption bakom Göteborgs stöd till föreningar