Hur mycket pratar man?

Hur mycket pratar kvinna?

Nu finns en app som kan göra skillnad på mannens och kvinnans sätt att tala och
redovisar vem som är piggast på att hålla låda.

Appen som är döpt till Time To Talk är konstruerad av två göteborgsforskare, Hans
Ekbrand och Fredrik Lindblad.

Appen används sedan i våras i Göteborgs kommun efter ett beslut i fullmäktige. Det är ett
led i strävan efter jämställdhet i de olika politiska instanserna.

Varje nämnd, hög som låg, ska vid tre av årets sammanträdestillfällen föra talarstatistik
och jämföra män och kvinnor.

Appen som den ser ut i en mobil.

Appen som den ser ut i en mobil.

Det har visat sig att appen är i det närmaste 100-procentigt tillförlitlig.

Det vet bland andra Erika Hurtig, chef för nämnd-och ärendehantering på trafikkontoret.
Det är hon som sköter appen vid nämndens sammanträden.

Först gjordes ett test genom att två appar kördes parallellt under ett möte. De visade i
princip identiska resultat.

Vid majsammanträdet var det dags att låta appen debutera på riktigt. Den matades in
med uppgifter om hur många som var närvarande med yttranderätt och hur många män
respektive kvinnor dessa utgjorde. Sedan skötte appen sig själv.

Utfallet, då?

Trots att trafiknämnden har en jämn könsfördelning visade det sig att männen tog det i
särklass största talarutrymmet.

Vid majmötet vann männen med 73 mot 27 räknat i procent. På junimötet minskade
klyftan något: 64 mot 36.

Delvis, menar Erika Hurtig, kan det förklaras med att inte bara ordförande är man, utan
också 1:e vice och 2:e vice ordföranden.

Trafikkontoret ska genomföra nästa appmätning på oktobersammanträdet.
All statistik från nämnder och styrelser kommer att samlas in vid årets slut och
redovisas till stadsledningskontoret.

Och sedan då?

Så här står det i direktiven:

”Mätning av talarstatistik syftar i första hand inte till att uppnå någon typ av
vetenskaplighet, utan ska vara en utgångspunkt för reflektion och samtal om fördelning av
talartid vid respektive nämnd-/styrelsemöte. Det väsentliga är inte hur talarutrymmet
fördelas vid varje enskilt möte, utan att reflektera över om det finns oönskade mönster som
upprätthåller ojämställdhet. Därför behöver mätningar göras vid ett fler tal tillfällen.”