Ägnar sig kommunens samordnare mot våldsbejakande extremism åt åsiktsregistrering?

Det fruktar en visselblåsare som berättar att samordnarna begärt att socialsekreterare runt om i Göteborg ska rapportera människor som har radikala politiska/religiösa åsikter.

De ansvariga förnekar att det handlar om åsiktsregistrering.

”Samordnarna ber stadsdelarna om att få in information om individer och händelser som rör våldsbejakande extremism”, skriver visselblåsaren.

”Får man registrera åsikter och religiösa åskådningar? Har inte fått svar om samordnarna har sekretess. … De har även hanterat individärende och beviljat insatser utan att de har myndighetsutövning…

”De har haft ett individärende där de beviljat en insats/särskilt stöd från organisationen En annan sida av Sverige. hur dokumenterar de uppgifter från stadsdelar och polisen?”

Politisk åsiktsregistrering är en kontroversiell fråga i Sverige allt sedan slutet av 60-talet då Säkerhetspolisen förbjöds ägna sig åt åsiktsregistrering. Genom en grundlagsreform 1976 förbjöds också andra (alla) myndigheter att syssla med åsiktsregistrering.  Förbudet kringgicks av Säkerhetspolisen på flera sätt, bland annat genom att föra ”arbetsanteckningar” om personer med radikala åsikter, till exempel sådana som var aktiva i opinionen mot USA:s krig i Vietnam. Försvarsmaktens Informationsbyrå (IB) använde också ”privata spanare” och registerhållare för att fortsätta registreringen.

Hur omfattande åsiktsregistreringen varit framkom då Säpo berättade att myndigheten rensat bort ”flera hundra tusen” personakter ur sitt register. Personakterna innehöll främst uppgifter om människor på den politiska vänsterkanten men också på den extrema högerkanten. Registreringen medförde för många enskilda att de förhindrades att få jobb eller stoppades i sin karriär.

Har då dagens rädsla för radikal islamism lett till att kommunen, i samarbete med säkerhetspolisen och andra myndigheter, ägnar sig åt åsiktsregistrering av människor med radikala åsikter även om de inte begått eller misstänks för något brott? Och begär de att socialsekreterare ska fungera som angivare?

Social resurs hävdar att myndigheten inte för något eget register. Däremot förs tillfälliga ”arbetsanteckningar” när någon anhörig eller socialsekreterare berättar att en person är på väg att ”radikaliseras”.

”Ärenden som innehåller information som bedöms vara av allvarlig karaktär och/eller som kan vara risk/hot för individen själv eller utgöra hot mot omgivningen eller samhället, hanteras enligt följande:  1. Berörd individ- och familjeomsorg inom stadsdelsförvaltning informeras direkt. 2. Information som handlar om potentiella hot mot samhället tas vidare till polis och säkerhetspolis”, uppger de ansvariga.
I ett svar med anledning av visselblåsarens tips skriver myndigheten så här:

”’Samordnaren ber stadsdelarna om att få in information om individer och händelser som rör våldsbejakande extremism.’

En del i grunduppdraget för samordnarna är att kunna bistå med stöd, information och kunskap till stadsdelarna. Stadsdelarna kan kontakta samordnarna vid händelser som rör eller kan röra radikalisering och våldsbejakande extremism. Det samma gäller vid oro för olika personer, men informationen till samordnarna behöver då endast vara av generell karaktär.

I informationsbroschyren Stöd i arbetet mot våldsbejakande extremism som tagits fram sedan tidigare, går följande att läsa:

‘Om du är orolig att en person är i riskzonen för radikalisering kan du kontakta oss för råd kring hur du kan arbeta vidare. Genom våra olika nätverk och samverkansparter kan vi förmedla kontakter i Göteborg.’

Ovanstående gäller, och är en förutsättning för att kunna möjliggöra samordningsuppdraget på ett bra vis. Genom att få generell information kan samordnarna ta fram lägesbilder för det förebyggande arbetet. I den sammanställning som gjordes för samordningsuppdraget efter första verksamhetsåret konstaterades följande:

‘Samordnarna har fungerat som stöd och bollplank till Göteborgs Stads olika verksamheter när de mött frågan om radikalisering på olika vis. Totalt har samordnarna haft en konsultativ roll i ett 70-tal fall, där merparten handlat om oro för uttryck hos personer. Få fall har handlat om personer som är på väg att resa till våldsbejakande grupperingar. Nära samarbete och samverkan har skett med både stadsdelsförvaltningarna och polisen. Fallen har handlat om:

  • oro för ungdomar som öppet sympatiserat med extrema rörelser. Även oro för unga som konsumerar stora mängder propagandamaterial på sociala medier, från extremistiska och våldsbejakande grupperingar.
  • signaler från medarbetare eller anhöriga som märkt av förändringar hos enskilda individer.
  • incidenter i det offentliga rummet, såsom klotter med extrembudskap eller spridning av propagandamaterial.”

Totalt har ungefär 2/3 av fallen handlat om oro för olika uttryck hos personer. Ungefär 1/3 har handlat om händelser i det offentliga rummet.”

‘Får man registrera åsikter och religiösa åskådningar.’

Göteborgs Stads samordnare mot våldsbejakande extremism registrerar inte åsikter eller religiösa åskådningar.

‘Har inte fått svar om samordnarna har sekretess.’

Det händer att anställda i Social resursförvaltning får inblick i enskilda människors personliga förhållanden, även om de inte arbetar inom en verksamhet vars uppdrag är att ge stöd till individer. Oavsett omfattas personal inom Social resursförvaltning av de grundläggande sekretessreglerna.

– – –

‘De har även hanterat individärende och beviljat insatser utan att de har myndighetsutövning.’

Social resursförvaltning har hanterat ett individärende sedan samordningsuppdraget påbörjades, vilket är ett undantag från ordinarie arbetsgång. Nedan redovisas bakgrund och orsaker:

  1. I april 2016 blev Göteborgs Stads samordnare mot våldsbejakande extremism kontaktade av anhöriga och representanter från civilsamhället, med anledning av oro för en individ. Individen försökte tillsammans med en grupp personer ta sig in i Syrien.
  2. Den berörda stadsdelsförvaltningen kontaktades. Stadsdelsförvaltningen uttryckte att de inte kunde hantera ärendet själva utan var i behov av ytterligare stöd från andra aktörer.
  3. Genom samverkan mellan myndigheter hindrades individen från att resa in i Syrien. Väl i Sverige visade individen på vilja att lämna radikala och våldsbejakande miljöer. Då saknade Sverige ännu lagstiftningen som kriminaliserar så kallades terrorresor.
  4. Göteborgs Stads samordnare kontaktade den Nationella samordnaren mot våldsbejakande extremism, som fick en rådgivande funktion. Den nationella samordnaren rekommenderade en aktör som kunde ge stöd gällande avhopp. Det fanns sedan tidigare ett samverkansavtal mellan Göteborgs Stad och aktören.
  5. Social resursförvaltning tog ett gemensamt beslut om att individen skulle erbjudas mentorskap och samtalsstöd genom aktören, för att arbeta med ”avradikalisering”.
  6. Insatsen avslutades 31 december 2016.
  7. Resultatet har gått i rätt riktning.

‘Hur dokumenterar de?’

Samordnarna tar tillfälliga anteckningar när ärenden som rör individer kommer till funktionen i syfte att kunna informera berörd stadsdelsförvaltning. Uppföljning av arbetet sker via stadens ordinarie system (Rappet). Samordnarna för övergripande statistik för att kunna följa upp sitt arbete.”

Enligt samordnarna har mellan 50 och 60 ungdomar från Göteborg rest till Syrien eller Irak för att strida, både tjejer och killar. Ett 20-tal av dem har dödats medan lika många kommit tillbaka.

FOTNOT

Så här skriver Säpo om vad myndigheten får registrera:

”Säkerhetspolisen får behandla personuppgifter om det behövs för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet som rör till exempel brott mot rikets säkerhet, terroristbrott, tryckfrihetsbrott och yttrandefrihetsbrott med rasistiska eller främlingsfientliga motiv. Samt när det behövs i arbetet med att skydda personer inom exempelvis regeringen.

Personuppgifter får då behandlas i enlighet med de bestämmelser som finns i personuppgiftslagen (PuL) och polisdatalagen (PDL). Det framgår i PuL att det måste finnas ett tydligt formulerat ändamål med de personuppgifter man samlar in och registrerar, och att man inte får behandla fler personuppgifter än vad som behövs för ändamålet.

Det finns också regler för hur länge personuppgifter får bevaras i registren och när de ska gallras. Säkerhetspolisen får inte registrera uppgifter om en person enbart på grund av vad som är känt om personens ras eller etniska ursprung, politiska åsikter, religiösa eller filosofiska övertygelse, medlemskap i fackförening, hälsa eller sexualliv – så kallade känsliga personuppgifter.”