I sin älskade verkstad har tvillingarna plöjt ner  ofattbart mycket av sina känslor. Foto: Per Wissing

I sin älskade verkstad har tvillingarna plöjt ner ofattbart mycket av sina känslor. Foto: Per Wissing

Anna (t v) och Margareta bland sina tavlor, varav en del är så stora att de knappast går ut genom dörren.

Anna (t v) och Margareta bland sina tavlor, varav en del är så stora att de knappast går ut genom dörren.

I 30 år hade systrarna Anna och Margareta Rabe haft sin konstnärsateljé i Sockerbruket mitt i Klippans kulturreservat.

Då kom dråpslaget.

Higab krävde en fördubbling av hyran.

Nu är de på väg att lämna det som blivit deras andra hem.

Det sorgliga är att detta aldrig hade behövt hända om Higab visat prov på litet smidighet och mänsklighet.

Anna och Margareta är tvillingar, vilket inte är att ta miste på.

De har följts åt genom hela livet från en svår barndom där de tidigt blev föräldralösa, utbildningen på Konstakademin i Stockholm tills de slutligen hamnade i Göteborg och hittade lokalen där de kunde utveckla sitt måleri.

De har inga barn men de har alltid haft varandra.

Knapp tillvaro

Som de flesta konstnärer har deras tillvaro för det mesta varit knapp och karg. De har ibland tvingats handla på krita, under 90-talet fanns det en familj som stödköpte deras tavlor och såg till att det fanns mat på bordet.

Kärleken till konsten verkar ändå ha överbryggat alla hinder.

– Att måla är som att andas och äta, som Anna uttrycker det.

Den relativt låga hyran i Sockerbruket har gjort att de kunnat kämpa vidare. Tills förra året.

En dag fick de besök av Thomas Rasmussen från Higab.

Efter att ha besiktigat lokalen och gjort ett hastigt överslag meddelade han att nästa gång skulle hyran höjas till 10 000 kronor i månaden, mer än ett 100-procentigt påslag.

Systrarna som räknat med den försiktiga årliga uppräkningen var chockade.

Marknadsanpassning

Rasmussen hänvisade till det rådande marknadsläget och förklarade att Higab bara anpassade sig efter det.

När han såg systrarnas bestörta miner gjorde han en ny beräkning och sänkte sitt bud till 8 800 kronor.

– Men vi har inte råd med det heller.

– Då får ni säga upp er.

Trots sin förtvivlan såg Anna och Margareta ingen annan utväg. De lämnade in en skriftlig uppsägning av hyreskontraktet och till årsskiftet skulle de vara ute ur ateljén.

Nu blev det inte riktigt så. De lyckades utverka en frist på tre månaders förlängning fast med en höjning av hyran på 30 procent.

I slutet av januari tog politikerna ett beslut som ställde alltsammans på huvudet.

Direktiven för kulturfastigheter skulle ses över.

Uppsägningen gäller

Det innebar att Higab avbröt processen med hyreshöjningar och återgick till de gamla treårsavtalen.

Fast inte för Anna och Margareta och andra som sett sig tvingade att säga upp sina lokaler.

Higab stod fast vid att uppsägningen gäller och har redan hittat en ny hyresgäst till systrarnas 84 kvadratmeter. Men denna person kommer inte att flytta in förrän den 1 juli och så länge får de stanna kvar, förutsatt förstås att de pungar ut med den nya högre hyran.

Rent mentalt har Anna och Margareta redan lämnat sin älskade verkstad där de plöjt ner så ofattbart mycket av sina känslor.

Ja, Anna har flyttat i praktiken också. Hennes pojkvän, Leo Pettersson, även han konstnär, bedriver sitt skapande på Orust och dit har Anna flyttat med alla sina tavlor, färgburkar, penslar och tuber.

En gammal lada är hennes nya ateljé. Den saknar värme så i vinter har hon stått påpälsad med dubbla lager framför sitt staffli.

Ganska snart kommer även Margareta att flytta dit.

Frågan är hur flytten ska gå till eftersom en del av hennes oljemålningar är så stora att de knappast kommer genom dörren.

Kanske Higab kan lägga ett bud som plåster på såren.

Läs också: Konstepidemin och Viktoriahuset vill inte higabiseras

Läs också: Sjöfartsmuseet välkomnar Higab

Läs också: Kommunalrådet: Det blir stopp för Higabs våldsamma hyreshöjningar