De flesta reser utomlands för att få sol och värme.

En del för att hitta nya, spännande kulturupplevelser.

Helena Munther reser för demokratins skull.

För tio år sedan skickades hon till Bosnien som internationell valobservatör. Det var hennes första uppdrag som har följts av en rad nya, i länder som bland andra Vitryssland, Georgien, Ukraina, Albanien och Bangladesh.

I början av 1990-talet bodde Helena i en liten by i södra Indien. Dit kom en tysk man som berättade att det fanns en organisation som ägnade sig åt valövervakning i olika nationer.

Där och då såddes det första fröet till det som så småningom skulle bli en så viktig del i hennes liv.

Indien är mer eller mindre hennes andra hemland. Hon har rest och bott där i långa perioder och bland annat på egen hand dragit igång en stödorganisation till ett biståndsprojekt i den lilla byn som SIDA varit med och finansierat i många år.

En av tusentals

För att bli godkänd som valobservatör har OSSE bara ett formellt krav: Du måste ha jobbat som valfunktionär i ditt eget land.

Så Helena anmälde sitt intresse och blev en av tusentals funktionärer som en dag vart fjärde år tar emot, prickar av och räknar samman rösterna till kommun, landsting och riksdag.

Så småningom lyckades hon också bli antagen till det som kallas valresursbasen ur vilken OSSE rekryterar sina internationella observatörer. I den svenska basen finns ett par hundra personer med de mest skiftande bakgrunder och egenskaper. Multiplicera den siffran med de 56 medlemsstaterna och man får ett begrepp om antalet kolleger till Helena.

Reglerna för dessa är strikta och tydliga och förberedelserna minutiösa.

Elitstyrka på plats

Inför ett val, låt oss säga det som ägde rum i Georgien i början av oktober, besöks landet av något som skulle kunna kallas OSSE:s elitstyrka, experter på politik, juridik, logistik, mänskliga rättigheter, ja allt som behövs för att kartlägga och begripliggöra en nation.

Gruppen kallas The Core (kärnan) och deras förstudier samlas i en skrift som är en viktigt faktaunderlag för de övriga valobservatörerna som ska anlända till landet.

Beskedet att det är dags att åka kan komma med ganska kort varsel och före avresan samlas de utvalda i respektive land för noggrann genomgång.

Observatörerna jobbar alltid två och två och riktlinjerna för hur paren sätts samman är tydliga:

• Den ene ska vara man, den andra kvinna.

• De ska komma från olika länder.

• Åtminstone den ene ska ha lång erfarenhet.

• De ska vara olika gamla.

• Vilka som bildar par meddelas bara några dagar innan uppdraget ska utföras.

På Helenas första mission i Bosnien jobbade hon ihop med en professor i statsvetenskap från Schweiz. Hon var då 37 år.

Intressant partner

I Georgien var hennes partner en 68-årig pensionerad chefsjurist från FN med många års arbete i Afghanistan i bagaget.

– Han hade också varit med om att bygga upp Östtimors lagsystem när landet blev självständigt. En oerhört intressant person, säger Helena.

I Georgien var Helena korttidsobservatör, på plats bara dagarna i direkt anslutning till valet.

Allt var som alltid oerhört väl planerat in i minsta detalj. Boende och transporter är inget som den enskilde valarbetaren behöver tänka på.

När hon kom till Tblisi, Georgiens huvudstad, där samtliga observatörer samlades inför uppdraget, hade långtidsobservatörerna varit på plats i flera veckor.

Hon förklarar:

– De är där länge för att skaffa allt tänkbar information om det område eller den region som ska bevakas.

Med ettårig dotter

Genom intervjuer med hög som låg, politiska partier, andra organisationer, kanske mannen på gatan, studier av medier med mera, skapas en bild som är omöjlig att skaffa på annat sätt. Verkar allt lugnt och tryggt? Finns det några riskmoment, starka motsättningar som kan mynna ut i hot eller våld? Otillbörliga påtryckningar för att tvinga några att rösta mot sin vilja?

Helena har också haft några långtidsuppdrag, bland annat i Ukraina där hon förberedde sig under hela tre månader innan valet ägde rum.

– Då hade jag med min ettåriga dotter och min sambo. Det finns en del som tyckte det var konstigt att ta med ett litet barn till ett så oroligt land. Men så länge man inte befinner sig i fronlinjen går det alldeles utmärkt. OSSE lägger stor vikt vid säkerheten, den ska alltid gå först.

Helenas intryck är att själva valproceduren ser ganska likadan ut i de flesta länder men att kontrollen och säkerhetsanordningen i själva lokalen faktiskt ofta är strängare än i Sverige. De politiska partierna haft ofta egna observatörer på plats, valurnan är försedd med lås och så vidare.

Därför är tiden i vallokalen för det mesta stillsam och odramatisk. Men det finns undantag.

Banditgäng tog över

Helena fick en riktigt obehaglig upplevelse en gång i ett land då ett banditgäng tog över och med mycket hotfulla åtbörder tvingade observatörerna att ge sig i väg. Sedan kunde de i lugn och ro och inför skräckslagna funktionärer manipulera resultaten och via datorn skicka falska uppgifter till den centrala valmyndigheten.

Detta ledde till en mycket skarpa rapport till OSSE:s huvudkontor och innebar att valet underkändes och måste göras om.

Vid ett annat tillfälle insåg hon att hon och hennes kolleger var de som övervakades.

– Vi blev smygfilmade och och kontrollerade överallt, så det är inte alla som uppskattar vår närvaro.

Helena Munther är utbildad journalist och har jobbat som frilansande reporter för ett stort antal tidningar och tidskrifter under över två decennier. Sedan början av 2015 är hon anställd som kommunikatör hos Miljöpartiet i Göteborg.

Hon är glad och stolt över att få arbeta för OSSE, i en organisation med ett så stort anseende och som möter respekt och i alla läger. Hon vet att den gör avgörande nytta i demokratins tjänst.

FAKTA: Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, förkortat OSSE (eng. OSCE), är en internationell organisation som arbetar med ”tidiga varningar, konflikthantering, riskhantering och återuppbyggnad” i Europa.

Sedan 1993 är OSSE en regional organisation inom FN. Det har sitt säte i Wien.

OSSE har (2006) 56 deltagande stater: alla stater i Europa, de före detta sovjetrepublikerna i Kaukasien och Centralasien samt USA och Kanada i Nordamerika. OSSE har över 3500 anställda, varav de flesta är sysselsatta i fält, och endast omkring 10 procent arbetar vid högkvarteret och andra kontor.

Källa: OSCE, Wikipedia.

Föregående

Rekorden raseras i nya löparlaget

Nästa

"Det behövs bättre ordning i hemtjänsten"