DEN POLITISKA makten måste lära sig lyssna på folket, får vi höra.
Presidentvalet i USA påstås ha gett oss en läxa. Och populismens framgångar i Europa utgör en varning för hur det kan gå om det inte lyssnas.
Men nog lyssnar våra svenska politiker på alla möjliga åsikter från skilda håll. För fullt. De ger dessutom svar. På följande sätt.
– Vi hör vad du säger. Men frågan är ordentligt utredd och beslutet fattat för flera år sedan. Det går inte ändra. Vi tänker inte debattera detta mer.
– Vi hör vad du säger. Men vi har inte råd just nu.
– Vi hör vad du säger. Du har fel. Läs utredningen! (419 sidor)
– Vi hör vad du säger. Men det här är inte vårt bord.
– Vi hör vad du säger. Vi har just tillsatt en utredning.
– Vi hör vad du säger. Gå till polisen.
– Vi hör vad du säger. Frågan avgörs på myndighetsnivå.
– Vi hör vad du säger. Vi ska ta itu med det där senare.
– Vi hör vad du säger men fattar inte vad du menar.
– Vi hör vad du säger, men nu har de stora partierna kommit överens om en långtidsbudget, och den ligger fast.
Så åsikter når nog fram till våra politiker.
Men att lyssna kan också ge kunskaper om hur det ser ut i verkligheten, den som torra tjänstemannaskrivelser och utredningar på kanslisvenska inte lyckas beskriva.