De svenska pansarskyttevagnarna utsatta för intensiv granatbeskjutning. Foto: Jonas Andersson.

De svenska pansarskyttevagnarna utsatta för intensiv granatbeskjutning. Foto: Jonas Andersson.

Bosnienkriget som pågick mellan tre oförsonliga parter från 5 april 1992 till 14 december 1995 var osedvanligt brutalt och komplicerat. Det berodde dels på att den ena parten, bosnienkroaterna, bytte sida två gånger i kriget, dels att kriget var av renodlat etniskt karaktär. Etnisk rensning med andra ord.

Brutaliteten bestod främst i att det till skillnad från de flesta andra krig även var civila i andra folkgrupper och med annan religion som blev måltavlor. Man har beräknat att kriget krävde minst 110 000 människors liv och drev över 2 miljoner ur en befolkning på 4,4 miljoner på flykt.

Jonas Andersson i nästan full mundering. FN-hjälmen saknas på bilden. Foto: Jonas Andersson.

Jonas Andersson i nästan full mundering. FN-hjälmen saknas på bilden. Foto: Jonas Andersson.

Efter kommunismens sammanbrott och förbundsstaten Jugoslaviens upplösning kastade sig bosnienserberna med stöd från Belgrad över grannen i söder, Bosnien, som dominerades av en muslimsk befolkning.

Men vid det laget hade Bosnien även gjort sig känt för att olika folkslag med olika religioner levde i endräkt, sida vid sida: serber, kroater och bosnier, eller bosniaker som de också kallas.

Massaker på 8000

Inledningsvis rönte bosnienserberna stora framgångar i kraft av militär överlägsenhet, men mot krigets slut hade ingripandet av först FN-trupper och därefter Nato vänt krigslyckan.

De mest tragiska och uppmärksammade händelserna under kriget var massakern på 8 000 flyende manliga muslimer i och kring Srbernica och den skoningslösa belägringen och beskjutningen av Sarajevo, den längsta någonsin i krigshistorien.

Hela sista året pågick intensiva fredsförhandlingar, i vilka bland andra den före detta statsministern Carl Bildt spelade en uppmärksammad roll, och 14 december 1995 kunde till sist det så kallade Daytonavtalet undertecknas i Paris.

Då beslöts bland annat att den etniska uppdelningen skulle gå fredligt och frivilligt till och att Bosnien-Hercegovina skulle vara en suverän stat med en blandad muslimsk och kroatisk befolkning. I praktiken blev det ändå så, att den västra delen av landet kom att befolkas av kroater och den östra av muslimska bosniaker.

Läs om bakgrunden

Efter krigets slut övervakades freden av FN-styrkor benämnda Ifor och Sfor. De flesta av de ökända krigsherrarna blev så småningom ställda inför skranket i internationella domstolen i Haag och dömdes för otaliga krigsförbrytelser till olika långa fängelsestraff.

Eftersom det skulle föra alltför långt att i Spanaren redogöra för bakgrunden till kriget, stridernas förlopp och de olika fronterna hänvisar vi stället till tre mycket bra och initierade skildringar av Bosnienkriget.

Den första länken leder till en väldokumenterad artikel i tidskriften Moderna konflikter skriven av journalisten Joachim Brink.

Den andra länken för till en lång men initierad artikel i Wikipedia, sannolikt författad av en flykting till Sverige, som under och efter kriget fick ta emot många av flyktingarna från Bosnien.

Den tredje länken går till ett 83 minuter långt radioprogram i serien P3 Dokumentär, som handlar om de många svenska FN-soldaternas insatser i Bosnienkriget.

http://militarhistoria.se/artiklar/bosnienkriget-1992-95

https://sv.wikipedia.org/wiki/Bosnienkriget

http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/72642?programid=2519