DET DAMP ner ett reklamerbjudande i brevlådan häromdagen.

Avsändaren är Göteborgs-Posten.

Sommaren 2015 sade jag upp min prenumeration på GP. Det var delvis med tungt hjärta, främst därför att jag ömmar för många vänner och fackliga kamrater som jobbar på redaktionen.

Å andra sidan var beslutet att avstå från GP enkelt från en egoistisk ståndpunkt eftersom tidningen blivit så erbarmligt dålig, trött och oftast fattig på intresseväckande innehåll.

Jag jämförde med den GP jag började prenumerera på för sådär 25 år sedan och insåg att jag numera betalade mycket mer för något mycket sämre.

Säg att jag köpte ett kilo köttfärs för 20 år sedan och betalade 50 kronor.

Säg att 50 kronor i dag bara räcker till ett halvt kilo köttfärs.

Så har det blivit med GP; dyrare och tunnare.

DET FANNS andra saker också. Chefen för ledaravdelningen, Alice Teodorescu anställdes på ett sätt som väckte alla mina fackliga instinkter. De övriga på samma avdelning fick inget veta förrän hon plötsligt stod i dörren. Att hon dessutom var ett välkänt högerspöke gjorde det förstås ännu lättare för Gert Gelotte och de andra med tydliga socialliberala värderingar att ta sina hattar och gå.

Jag har blivit uppringd ett par gånger av säljare som velat få mig att bli prenumerant igen och varje gång har jag hållit en liten föreläsning om varför detta är otänkbart.

Till saken hör också att jag jobbat som reporter på GP långa perioder och i olika omgångar mellan 2001 och 2008 då resurserna tycktes oändliga, det kryllade av skickliga skribenter, grävare och fotografer och journalistiken stod på topp.

Det var en fröjd varje dag att gå till den arbetsplatsen. Såvitt jag vet är det ingen som visslar på väg till jobbet på Polhemsplatsen i dag.

Nåväl, nu gör GP ett nytt försök att värva mig som läsare.

TIDNINGEN HAR blivit beskylld för att fiska i grumligt vatten och mer eller mindre öppet flirta med Sveriges främlingsfientliga krafter. Teodorescus otaliga krönikor och ledare i det området bekräftar GP:s högervridning liksom att det har varit enkelt för Sverigedemokrater att komma till tals på debatt- och insändarsidor.

Så därför är det knappast någon tillfällighet att reklamutskicket pryds med en stor bild av Alice Teodorescu. Hon är uppenbarligen den som ska locka nya läsare.

För mig känns det som om GP tappat såväl styrfart som riktning.

Ambitionen har varit att bli en renodlad lokaltidning för Göteborg. Det är flera år sedan den sista redaktionen utanför Polhemsplatsen stängdes. En gång i tiden hade tidningen reportrar och väl bemannade redaktioner runt om i hela Västsverige, ja, till och med i Stockholm.

Läser man GP på nätet finns knappt en tillstymmelse till känsla för det lokala. Här smackar man på, gladeligt och urskillningslöst, med varenda liten blåljusnyhet som råkar fladdra förbi. Det spelar ingen roll om villabranden ägt rum i Övertorneå eller bilarna frontalkrockat utanför Mörbylånga, lägg ut det bara, alltid lockar det några klick.

ATT REKRYTERA Alice Teodorescu vittnar knappast heller om några lokaljournalistiska ambitioner. Enligt den granskning som Ny Tid presenterade i mitten av september har hon för länge sedan sagt upp sin övernattningslägenhet i Linnéstaden och bor kvar i Stockholmsområdet. Hon sätter ytterst sällan sin fot på redaktionen och, ärligt talat, hur många ledare om lokala företeelser har hon producerat?

Priset för att få umgås med Alice ett par månader är nästan generande lågt. Det andas desperation.

Men eftersom inget annat heller har ändrat sig till det bättre säger jag som förra gången, tack, men nej tack.

 

Föregående

Efter två års utredning av fritidshamnarna - inget ändras

Nästa

Min vän Ali-Reza ska kastas ut ur landet på grund av ett räknefel