Kommunen trixar med grundlagen med hjälp av whistleblowerföretaget BDO.

Det tycks vara orsaken till att kommunen, trots flera kammarrättsdomar, försökt mörka uppgörelsen om  whistleblowerfunktionen.

Kommunen försökte mörka BDO:s förslag om hur offentlighetsprincipen skulle kringgås...  Klicka för att förstota texten)

Kommunen försökte mörka BDO:s förslag om hur offentlighetsprincipen skulle kringgås…
(Klicka för att förstora texten)

I juni berättade Spanaren att kommunen sekretessbelagt större delen av BDO:s vinnande anbud vid upphandlingen av en ny extern visselblåsarfunktion.

Så när skrev vi bland annat:

”En formulering i företagets anbud som undsluppit censuren kan inge tvivel: ‘I de tillfeler hvor personen det er varslet om skal informeres om mottatt varsel, skall dette gjenomføres slik att varsleren ikke riskerer gjengjeldelse/represalier.’

En god ambition förstås – men hur det ska gå till sägs ingenting om. Ska den icke anonyme tipsarens namn hemlighållas i strid mot offentlighetsprincipen?”

Sedan dess har Spanaren vid tre tillfällen överklagat kommunens sekretessbeslut. Varje gång har kammarrätten underkänt sekretessen.

Efter tredje domen har kommunen nu tvingats lätta på förlåten.

... men tvingades efter kammarrättens tredje dom lätta på förlåten.

… men tvingades efter kammarrättens tredje dom lätta på förlåten.

Frågan från i somras om huruvida tipsarens namn skulle hemlighållas ”i strid mot offentlighetsprincipen” visade sig vara berättigad.

Det är precis vad som sägs i BDO:s anbud.

Så här skriver företaget i en tidigare hemligstämplad passage:

”… I de tillfeller hvor varsler önsker å vaere anonym, men opplysninger i mottatt varsel muliggør att en kan resonere seg fram till varslerens identitet, vil slike opplysninger holdes utenfor rapporten som oversendes til Göteborgs Stad….”

Problemet är att de handlingar BDO får in är allmänna handlingar även om de inte skickas över till kommunen utan stannar hos BDO. Det konstaterar kommunens egna jurister i ett utlåtande i samband med beslutet att begära in anbud på den nya whistleblowerfunktionen.

Så är skrev de då:

”… Om handlingar kommer in till staden blir de allmänna handlingar. Detta gäller även om de kommer in via den externa mottagningsfunktionen då denna intar en så osjälvständig ställning i förhållande till staden att den får anses förvara de tips som kommer in för stadens räkning … Juridiska avdelningen bedömer inte att detta förhållande kommer att förändras även om Whistleblowerfunktionen förläggs helt externt.”

Trots klartext från stadens jurister är det trixandet med offentlighetsprincipen som nu blivit regel i kommunen.

Varför en god planläggning skulle hållas hemligt är en gåta.

Varför en god planläggning skulle hållas hemligt är en gåta.

Då Spanaren begärde att få ut korrespondens som förevarit mellan whistleblowerfunktionen och tipsare hävdade kommunen att någon sådan korrespondens inte fanns.

Mer exakt skrev stadsjuristen Johanna Nyström så här:

”De tips som har inkommit till BDO har kommit från anonyma tipsare. Någon korrespondens från BDO till respektive tipsare har därför inte varit möjlig. Någon korrespondens eller annan dokumentation utöver de handlingar som Per Nygren redan har tagit del av finns inte förvarad hos Göteborgs Stad per dagens datum. Det finns därför inga ytterligare handlingar att lämna ut.”

Sanningshalten i påståendet är tveksam. I ett brev från BDO till kommunen skriver BDO att ”några punkter avklarades med varslaren innan underrättelse om mottagen varsling blev skickad vidare till Göteborgs Stad”. Vilket talar för att korrespondens från BDO till tipsaren faktiskt förekommit.

Detta var en del av vad kommunen ville hemlighålla.  Klicka för att förstora)

Detta var en del av vad kommunen ville hemlighålla.
(Klicka för att förstora)

Kammarrätten trodde ändå inte att en jurist i Göteborgs Stad kunde ha fel om en sådan sak utan accepterade beslutet att inte lämna ut några handlingar.

Det har hänt tidigare att kommunen förnekat själva existensen av vissa handlingar för att slippa lämna ut dem. Till exempel då trafikkontoret i en inlaga till kammarrätten förnekade existensen av en handling som rörde kostnader för de italienska spårvagnarna, ovetande om att jag redan fått papperet från dem via en bakväg (läs här!).