TID ÄR PENGAR, heter det. Tänk på det alla ni mötesmissbrukare. Ni slösar med skattemedel. Det är nära nog brottsligt. Sätt stopp!
Politiska församlingar och nämnder behöver sammanträda. De ska ju fatta beslut. De behöver diskutera frågor.
Men hur länge måste de hålla på och trötta ut sig? En fråga de själva får hantera.
Värre är den eländiga möteskultur som härskar inom själva den kommunala verksamheten, bland anställda.
– Tyvärr, han är på sammanträde.
– Nej, hon sitter i möte.
Alla har vi fått det svaret då vi försökt nå någon i den kommunala apparaten.
Får man lite inblick i apparatens grå verklighet blir bilden ännu tydligare.
Folk smiter från jobbet. Ursäkten heter möten. Och ännu fler möten.
I STÄLLET för att två eller tre personer talar med varandra en stund i något hörn kallas ytterligare tio in i ett särskilt rum för att höra på samtalet.
Alla inser att massor av värdefull arbetstid slösas på dessa ständiga möten vars resultat inte låter sig mätas.
Men det borde åtminstone gå att räkna ihop hur många arbetstimmar som förloras. Och vad detta kostar.
Våra kommuner klagar över brist på resurser. Om de stoppar mötesvansinnet så kommer de att tjäna en väldig massa arbetstid. Och därmed pengar.
De anställda blir dessutom mindre stressade av att inte hinna med sina egentliga arbetsuppgifter.
För snart två år sedan gav Percy Barnevik ut sin bok Ledarskap – 200 råd. Boken byggde på hans långa erfarenhet i näringslivets topp.
– Jag hatar möten, sade han då till Svenska Dagbladet. De är hemska tidsförstörare. Ett knep jag använde var att ta bort stolarna på mina möten, vilket gjorde möten mer effektiva. Man vill ju inte stå i flera timmar. Och det är viktigt att avbryta långpratarna och låsa dörren för dem som kommer för sent.
Lär av detta i kommunerna!
JAG AVSLUTAR med en känd vers av Alf Henrikson:
Latmasken sammanträder. Han pratar vind och väder. Han hyvlar inga bräder. Han garvar inget läder. Han sömmar inga kläder. Han bygger inga städer. Han hedrar inga fäder. Han sammanträder.