Den korta historien om Visslan och dess förhållande till Öppna Göteborg har säkert flera versioner. Det här är min. Jag är part i målet. Läs kritiskt.

Några har undrat vad som hänt. Kanske kan min version bidra till en förklaring av att Visslan och Öppna Göteborg inte kunnat skiljas som vänner, vilket redaktionen eftersträvat sedan i somras.

Andra har frågat hur det är att jobba med Dennis Töllborg som varit min vän under flera år. Jag har svarat att man aldrig har tråkigt i hans sällskap. Men ledsen kan man bli.

Förspelet är väl känt.

Det började med Dennis debattartikel i GP den 23 november 2013 under rubriken ”Låt oss en gång för alla få slut på korruptionen”.

Gensvaret blev stort.

Några utvalda kallades till möte, startade parti och utsåg sig till interimsstyrelse för att dra igång den demokratiska process som förestod för att organisera partiet. Bland dem jag.

Partiet skulle inte lägga sig i

Jag tog på mig uppdraget att starta tidning, drog upp riktlinjer för dess oberoende gentemot Öppna Göteborg. Partiet skulle utöva sitt ägarskap genom att utse (eller avsätta) ansvarig utgivare men i övrigt inte lägga sig i tidningens arbete.

Arg Dennis: "Alla revolutiner förråds". Medkännande porträtt: Raymond Ståhl

Arg Dennis: ”Alla revolutioner förråds”.
Medkännande porträtt: Raymond Ståhl

Så skrev jag också den 27 december till några av de journalister som hört av sig efter Dennis upprop i GP:

” … Partiet har, som ni förhoppningsvis redan sett, för avsikt att vara ett arbetande parti. Det innebär (som jag ser det) att arbetet kommer att delas i två delar: vanligt partiarbete (val, organisation etc) å ena sidan och granskning av korruptionen i Göteborg å den andra.

Jag har förordat att granskningen ska ske i hägn av en nättidning, i princip oberoende också av partiledningen. Det betyder att nättidningen inte ska bli ett ”partiorgan”. Den ska istället arbeta efter journalistiska principer om att skilja mellan iakttagelser (fakta) i rapporteringen, slutsatser i analyser och åsikter i krönikor. Fokus ska vara på Göteborgskorruptionen (och ingenting på partiarbete som med fördel istället rapporteras på partiets hemsida)…

Redan efter Visslans första publiceringar i början av maj sattes redaktionens oberoende på prov.

Då mejlade Dennis till mig och uttryckte sitt missnöje med en intervju vi publicerat med statsåklagaren Nils-Eric Schultz, som enligt Dennis uppfattning av oskicklighet misslyckats med sitt arbete. Han uttryckte också sitt missnöje med redaktionen i största allmänhet.

”Ni gör ett dåligt val”

Jag svarade Dennis:

”Tack för synpunkter. Jag tänker inte vidarebefordra dem till Visslans entusiastiska medarbetare. Men skriv gärna en krönika.” 

Dennis svarade:

”…  inga krönikor till Visslan från mig … Vill ni göra en värdesystemets parasit som bär en tung skuld till hjälte, så respekterar jag det … men det är ert val. Och jag tycker alltså att ni gör ett dåligt val, som skadar, men respekterar ert val, respektera mitt. … Jag är dock inte till salu.”

Mejlväxlingen fortsatte och jag avslutade den så här:

”Tror att det är bäst att vi vilar från varandra ett tag. Vill du ta över mitt uppdrag står det dig fritt.”

Jag rådgjorde också med partiets ordförande Holger Wassgren. Tillsammans skrev vi till Dennis. (Mejlet referar även till en del hur Dennis agerade i partiangelägenheter som inte hade med Visslan att göra och som jag därför inte går in på i detta sammanhang):

”Dennis!

Vill du bara ha en sekt, så får du sköta den själv.

Vill du dessutom ha ett parti så sköter Holger det och tar partiansvaret.

Vill du sen ha en tidning så sköter Per den och tar tidningsansvaret. ”

Dennis svarade:

”… Det är nog bäst ni utesluter mig; ni bör inte ha en framträdande figur i ert parti, där denne betraktas internt som sektledare, tystar folk etc, och bara är tänkt att användas som en frontfigur för att få folk rösta på er. Det känns som lite av fusk, och det är väl där vi skiljer oss åt; jag avskyr fusk. Och föraktar dumhet. Ha de, lycka till.”

Dennis hade nyhetsvärde

Under sommaren diskuterade redaktionen om vi skulle intervjua Dennis. Vår oro var att Visslan skulle uppfattas som en propagandatidning för partiet. Å andra sidan ansåg vi att det fanns ett nyhetsvärde i Dennis uppträdande i grön hatt på Gustaf Adolfs torg. Redaktionens nyhetsinstinkt vann över oron och intervjun genomfördes.

Cay, som gjorde intervjun, lät Dennis läsa ett första utkast till artikel.

Reaktionen blev oväntad:

”Tar Visslan in denna så gör de det för att skada, och göra det medvetet. … Jag vidhåller för egen del att det är viktigt med hederlighet, även om det inte passar alla. Det blir mitt sista möte med någon inom ÖG eller med koppling dit; jag tar – som Per vet inte minst i realtid – strider mot utomstående, men det är inte värt att ta dem med de som väljer att attackera inifrån. Fördelen med artikeln, och om ni tar in den, är att den tydliggör att alla revolutioner förråds, och att det nu sker före, inte efter. Då kan man förhindra att folk återigen blir svikna”, skrev Dennis.

AnsvarIge utgivaren föll inte för påtryckningarna.

Efter publiceringen skrev Dennis nya mejl:

”… Om nu någon skulle kunna tänka sig att lägga tre minuter på kvalitet, istället för att göra hänt-i-veckan-kvalitets-reportage. …  Ta bort artikeln nu, eller räkna bort mig som rekommenderande Visslan, och räkna inte längre med mig som valarbetare. Skit är skit; detta är ren rama djävla skräp, skrivet av en som vill skada, och som varken kan lyssna eller önskar förstå.

Arbetade för att frigöra oss

Delar av partistyrelsen backade upp Dennis och ville prata förstånd med Visslans redaktion. Jag föreslog då att styrelsen skulle avsätta ansvarige utgivaren om den saknade förtroende för redaktionens arbete – och då skulle hela redaktionen lämna tidningen – eller uttala sitt förtroende för vårt arbete.

Då styrelsen varken gjorde det ena eller det andra började redaktionens arbete för att frigöra Visslan från partiet. Här vägde också andra hänsyn in. Vad skulle hända om Öppna Göteborg kom in i fullmäktige och blev en del av makten? Skulle redaktionen då kunna slå vakt om sitt oberoende gentemot en partistyrelse som så tydligt visat att den inte förstod sin roll som tidningsägare?

Dennis fortsatte att ösa sitt missnöje över redaktionen som han ansåg hade misslyckats med allt. Vi hade bland annat en mejlväxling rörande en granskning av Anneli Hulthéns resa till Sydafrika i spetsen för en stor Göteborgsdelegation.  Dennis hade plockat fram en del material om resan och påstod att kommunalrådet varit i Sydafrika på semester på skattebetalarnas bekostnad. Hon hade tagit ut två dagars semester i samband med resan och betalat själv för dessa dagar.

Med allt material på bordet insåg jag att vi inte hade några belägg för fusk eller oegentligheter i samband med resan – även om man kan ha olika åsikter om Göteborgs engagemang i Sydafrika – och skrev till Dennis:

”Underlaget för dina påståenden om Anneli och Sydafrika håller tyvärr inte för en seriös artikel. Jag utgår från att du inte är lika slarvig med fakta i din forskning.”

Dennis gjorde en annan bedömning av materialet.

”Bullshit, det håller t o m för rättegång. Du har fan helt enkelt inte läst, och pratar sådan skit”, skrev han.

Motvilja mot Visslan

I Öppna Göteborgs styrelse verkade Holger Wassgren för att partiet skulle släppa Visslan till redaktionen. Frågan var uppe på flera styrelsemöten. Den handlade också om partiets möjligheter att som ägare kunna eller vilja  ge tidningen de ekonomiska resurser som behövs för att utveckla verksamheten. Också på den punkten var motviljan mot Visslan från styrelsens majoritet stor.

När Wassgren misslyckades med att övertyga styrelsen avgick han. Det stod då klart för oss i redaktionen att vi inte skulle kunna skiljas som vänner. Vi lämnade Visslan till partiet och tog med oss det material som vi äger och stora förhoppningar att skapa möjligheter att utveckla tidningen.