Som samhällsintresserad medborgare vill man ju sätta sig in i frågorna. Så gott det går i alla fall.
Så jag gick in på Stadsbyggnadskontoret på Köpmansgatan mitt i Göteborg. Sen en trappa ner.
Där har statliga Trafikverket gjort en utställning om jätteprojektet Västlänken. Alltså det som ska lösa Göteborgs trafikproblem om så där 15 år.
Jag var svårt förvirrad av allt som dittills sagts och skrivits om Västlänken. Här skulle jag nog få lite klarhet.
Det var tomt i lokalen. Gott om plats för den vetgirige. Enligt receptionen brukar det vara fler besökare än så åt gången.
Jag tittade på skärmarna med bilder och teckningar. Jag tittade i pärmar med en massa text samt bilder och teckningar. Läste och läste.
Som samhällsintresserad medborgare önskade jag ta mitt ansvar. Även om allt redan är bestämt och absolut inte kan ändras och även om jag inte lever då det är färdigt så ville jag förstås veta mer.
Hur det gick? Inget vidare. Dels hade jag inte obegränsat med tid. Dels är jag inte utbildad civilingenjör.
Andra har säkert mer tid, är mer begåvade och betydligt kunnigare när det gäller att förstå texter och bilder. Det här är väldigt svårt för oss som alltid slumrat till vid åsynen av ritningar.
Jag tröstade mig med att det där med Västlänken säkert blir bra. Överheten har som bekant alltid rätt.
Nöjd med att trots allt ha gjort någon sorts samhällsinsats tog jag trappan upp till markplanet. Vid receptionen grep jag tacksamt ett gratis exemplar av Göteborgs officiella turistkarta från 2013. Den förstår jag mig på.
Trött steg jag ut på Köpmansgatan. Fortfarande förvirrad. Dock på ett något djupare plan.