Det mesta har sagts och skrivits om Göran Johansson som avled förra veckan. Utom en sak. Hans framgångsrika närkamp med en fruktad världsledare.

Det hände på våren 1973. Sovjetunionens premiärminister Aleksej Kosygin besökte Sverige, bland annat Göteborg.

Kalla kriget rasade där ute.

Kosygin var en av världens absolut mäktigaste män. Honom skulle man akta sig för.

Johansson till vänster, Kosygin till höger. (Tyvärr har vi ingen bild på den unge Göran som var 27 när mötet ägde rum.)
Johansson till vänster, Kosygin till höger. (Tyvärr har vi ingen bild på den unge Göran som var 27 när mötet ägde rum.)

I Göteborg blev det stor mottagning. Det bugades och fjäskades. Kosygin fick bland annat åka på fisketur med fullmäktiges ordförande Hans Hansson. Vi ackrediterade journalister följde i en båt på behörigt avstånd. Blev det nån fisk? undrade vi men fick aldrig besked. Statshemlighet i kalla krigets skugga?

I programmet ingick också visit på SKF. Promenad genom fabriken under ledning av koncernchefen Folke Lindskog. Stort följe med livvakter, tolk med mera. Vi journalister hängde på för att få bli vittnen till händelsen.

En del undrade: Varför tillåter man industrispionage på högsta nivå?

Med i SKF:s delegation gick verkstadsklubbens unge ordförande, 27-årige Göran Johansson.

Det gicks runt och tittades och tittades. Skulle den höge ledaren fatta något?

Så stannade sällskapet vid en maskin, som nu torde vara skrotad för länge sen.

På nätet finns faktiskt en och annan bild på en leende Aleksej Kosygin. Man kan misstänka att bilderna var arrangerade eller fejkade på något sätt.

Det normala var ju en bister, butter Kosygin. Mannen såg mest ut som om han avskydde livet. Kanske gjorde han det också.

Nå, åter till maskinen på SKF.

Kosygin stirrade. Nån typ av dialog via tolk uppstod mellan honom och den unge fackföreningsbasen alldeles bredvid.

Och nu hände det.

Kosygin log! Ja, han såg till och med glad ut. Denna världshändelse blev aldrig tillräckligt uppmärksammad, anser jag.

Må vara att leendet snabbt försvann. Men det hade suttit där, mitt i ansiktet på Sovjetledaren.

Många gånger tänkte jag passa på att ställa den självklara frågan till Göran Johansson:

– Vad sjutton sade du till Kosygin? Hur fick just du honom att tina upp?

Det blev aldrig av att fråga.

Men kanske var det där och då Göran Johansson på riktigt upptäckte sin politiska förmåga.

Tänk att få en fruktad hårding i världstopp att tappa masken. Vilka kan man inte då brotta ner?

 

 

Föregående

För hälsans skull

Nästa

Göteborgare rasar mot politikerna som struntar i folkets röst