Hallå, Louise Brown, 41 år, författare specialiserad på korruption, bosatt i Stockholm efter många år utomlands. Du har nyligen kommit ut med boken Den skenhelige svensken. Till vem vänder du dig med boken och varför behövs den?

– Den viktigaste läsargruppen är den som ännu inte förstått att korruption är ett reellt problem som kostar alla och envar. Boken riktar sig också till läsare som redan är intresserade och som vill låta sig både förfäras och roas av en hel del saker i vårt samhälle som få känner till.

Louise Brown. Bild: Brombergs förlag

Louise Brown. Bild: Brombergs förlag

Är vänskapskorruption värre här i Sverige än i andra länder?

– Nej, den är inte värre än i andra länder, dock är vi kanske duktigare på att låtsas som om den inte finns.

Hur ska folk bli medvetna om den?

– Medvetenheten kan höjas genom att vi inte nöjer oss med ursäkten ”vi ska se över våra rutiner” eller ”vi ska tillsätta en utredning” nästa gång oegentligheter upptäcks. Istället måste vi kräva ansvar och professionalitet. Kom ihåg utredningen efter Göteborgs-skandalerna, där några tillsatta utredare kom fram till att rekrytering skulle baseras på meriter. Är inte det väldigt logiskt? Vad hade man annars som måttstock tidigare.
Sedan kan man som individ också behöva reflektera två gånger när man befinner sig i situationer, när det handlar om allt från lägenhets- och jobbförmedling till tjänsteresor med kunder, där lite väl mycket nöje ingår.

Korruptionen kostar med svartarbete samhället 10 000 kronor/ invånare och år. Hur kan vi förbättra nuvarande system och vad är en rimlig siffra jämfört med andra länder?

– Kostnaden för korruption beräknas av olika forskare som en procentsats av BNP. Siffran som föreslås för Sverige är 0,25 procent av BNP, svartarbete, penningtvätt inte inkluderat. Till exempel kostnaden för korruption totalt sett i Kina beräknas till cirka 4 procent av BNP, medan korruptionen globalt brukar sägas motsvara 10 procent av alla direktinvesteringar som görs i hela världen.
Den mest uppenbara möjligheten att förbättra nuvarande system är att kräva en oberoende och icke-politiskt tillsatt kommunrevision med högre kompetenskrav än vad som gäller idag. Preskriptionstiden för mutbrott kan behöva förlängas och mer resurser inom rättsväsendet kan eventuellt även bidra till en förbättring. Som jag nämner i min bok anser experter vid Riksenheten mot korruption att nuvarande resurser är tillräckliga. Men samtidigt menar forskare att en del av problemet är att sannolikheten är för låg för att man faktiskt åker dit.

Andra länder kräver oberoende revision av kommunerna. Varför krävs det inte här?

– Enligt Inga-Britt Ahlenius (före detta generaldirektör vid Riksrevisionsverket och revisionschef vid FN, red anm) som jag intervjuade om detta, är Sverige ett av få länder i Europa som inte har en oberoende revision på kommunal nivå.

På vilket sätt kan en oberoende statlig revision påverka korruptionen i kommunerna?

– Den statliga revisionen med hänsyn till oberoende och kompetenskrav kan vara en modell för hur kommunal revision bör utvecklas. Men om den direkt kan påverka, det kan jag inte svara på.

Varför är tvåhandsprincipen (alltid två personer som går igenom fakturor) inte en lag?

– Jag är inte kvalificerad att svara på det.

Inom vilka områden kan du tänka dig att kvalité går före lägsta pris i kommunal upphandling?

– Problemet är hur vi ser på och uppfattar kvalitet. Ställs rätt frågor? Jag skulle väldigt gärna vilja tro att kvalitet går före lägsta pris i samband med matleveranser till skola, vård och omsorg. Det är dock en ren spekulation. En ekologisk potatis är en ekologisk potatis och den kan inte bedömas annorlunda. I tjänstesektorn blir det genast svårare. Ett ytterligare problem är att det i upphandlingsunderlag ibland står att man vill att leverantören har ett certifierat kvalitetsledningssystem eller ”liknande”. Om ett kvalitetssystem inte är certifierat, vilket betyder granskat av någon extern, hur kan upphandlaren då kunna veta att leverantören faktiskt har den kvalitet som utges? Ibland krävs personliga referenser, vilket leder till att leverantörer med vissa kontakter kan få lite förtur.

På vilket sätt tror du Göteborg skiljer sig från andra kommuner vad gäller maktmissbruk och korruption?

– Mycket långvariga maktinnehav inom politiken och fackföreningsrörelsen leder till maktmissbruk. Det är därför rotation mellan poster är obligatoriskt i vissa länder. Stannar man för länge kan en ohälsosam kultur odlas. Har bolagiseringen av kommunal verksamhet gått för fort och blivit för mycket? Hur ser det ut med politiker i styrelserna? Jag tror jag tar upp lite siffror på det i min bok. Jag föreslår en antropologisk och ekonomisk/historisk forskning för att få reda på hur det står till i Göteborg. Varför finns just de goa gubbarnas klubberi i Götet där man gärna hjälper varandra…