Västlänken är en gökunge som tränger undan viktigare projekt. Med tiden blir kostnaderna för kommunen enorma när konsekvenserna av sänkningen av grundvattennivån ska betalas. 

Detta hävdar Per Wetterlundh som arbetade 32 år på stadsbyggnadskontoret. När han slutade 1997 var det, enligt honom själv, efter påtryckningar från en byggmästare för vilken Per Wetterlundhs intresse för att bevara värdefulla miljöer i staden var en nagel i ögat. Pers Wetterlunds dåvarande chef, som senare blev ansvarig för de rostiga italienska spårvagnarna, gav honom ett erbjudande om att gå i förtid som han inte kunde tacka nej till.

När han slutade tog Per Wetterlundh med sig två pärmar med avslöjande privata anteckningar om hur saker och ting gått till under åren. Han ville skriva en bok men kände att han var så less på alltihop så pärmarna hamnade i en container.

Av detta skulle man kunna dra slutsatsen att Per Wetterlundh givit upp och helt tappat sugen. Sanningen är en helt annan. Han är minst lika aktiv och engagerad som förr. På sin blogg tar han upp aktuella stadsbyggnadsfrågor. Västlänken är det ämne han ägnat mest intresse på sista tiden. I bloggar den 12, 14 och 15 juli går han till storms mot det han kallar fanatism, dumhet och maktens arrogans. Västlänken liknar han vid en gökunge som kommer att tränga undan övriga infrastrukturprojekt inom Göteborg, men han är inte bara arg och bitter. Han har också många sakliga argument, grundade i den kunskap om Göteborg han tillägnat sig under sina många år som planförfattare för centrala staden.

Västlänken har efter hand fått många kritiker och det har hållits seminarier och skrivits debattartiklar om alternativen. Senast fredagen den 18 juli publicerade GP en debattartikel som förordar alternativet Gårdalänken, det alternativ Per Wetterlundh också förordar, delvis med samma argument.

Ett av hans argument mot Västlänken är frågan om grundvattnet och de fysiska och ekonomiska konsekvenserna av att gräva upp staden igen. Grundvattennivån kommer nämligen, det är Per Wetterlundhs fasta övertygelse, att sjunka som en följd av tunnelbygget vilket i sin tur med tiden kommer att medföra enorma kostnader för kommunen som kommer att få betala för skadorna på fastigheter som sätter sig när pålbäddarna ruttnar bort i brist på grundvatten.

— Jag fasar för vad som kommer att hända vid passagen av Rosenlundskanalen, utbrister han plötsligt.

I stället förordar Per Wetterlundh alternativet med en ny centralstation insprängd i berg, den så kallade Gårdalänken som dels skulle bli mycket billigare och därmed ge pengar över till att lösa trafikinfarkten i kollektivtrafiken men också skapa stora ytor för bostadsbyggande på det nuvarande centralstationsområdet.

— Det är flexibilitet över det förslaget och det är logistiskt perfekt. Därför begriper jag inte varför man inte kan tänka om, men det behövs nog nya människor på beslutande poster. Än vilar Göran Johanssons ande över staden och han har en stor, stor del i tillkomsten av projektet med västlänken.